Dan före dopparedan och jag hade tänkt skriva om Paris och fantasistäder; om rädsla, drömmar och förhoppningar. Terror vs. storstadens förvirrande, ofta intensiva, lockelse. Kopplingar till både dagspolitik och Darran Andersons Imaginary Cities. Och nästa nummer av Timglaset, också det med imaginära städer som tema. Men att knyta ihop sådana trådar dagarna föra jul var nog lite väl optimistiskt. Kanske dags att knyta ihop säcken istället för årets sista blogginlägg.
Vad har jag skrivit om (och vad har jag inte skrivit om och vad borde jag kanske ha skrivit om istället osv.)?
Jag har bloggat om:
Årets första musik
Retromantic Times
Ljudbilder
Musiken i huvudet / Musiken i fickan
“Varför är vi inte i paradiset?”
Vernachlässigte Muziek
Bloggdagrar
“Vissa dagar, de verkar vara gjorda av en tårs lätthet”
“SÅNGBAR REST
Förstaden
oh, it’s one of those days on twitter, is it
Just For You
Sommarlistan
Don’t Believe the Hype
Sommarens läsning
Abc-staden
Rapport från London
10 år bakåt och 100 år framåt
Från september till oktober
Lunchdikter 1953-1964
Jag minns tingen
Spring, Elias, spring
“Alla bilder har en hemlig spellista skrivet med osynligt bläck”
Årets
24 poster om musik, musik, musik, böcker, förorten, andra texter, en Londonresa, fler böcker, skivor, listor, en och annan vardagsbetraktelse och något som skulle kunna vara en dikt. Ungefär så.
Jag har nog aldrig läst en kritiker, eller någon annan för den delen, skriva om blogg-genren, vad bloggtexter är, vad de skulle kunna vara, på vilket sätt, hur och varför en bloggtext ibland faktiskt kan vara överlägsen texter i böcker och tidskrifter. (Detta kanske gjordes för tio år sen när bloggar var hett i “gammelmedia”. Idag skrivs det mest om twitter tror jag, gärna kopplat till exempelvis poesi.) Jag vill dock ändå hävda att en blogg ibland kan vara verkligt speciell, ge utrymme för text och bild på ett både generöst och direkt sätt, och vid vissa tillfällen faktiskt vara det bästa sättet att publicera på. Något som Bcnvt-bloggen i sina bästa stunder verkligen bevisat tycker jag. Facebook, twitter och instagram kanske inte bara konkurrerade ut “bloggen” utan kanske också visade att bloggen har ett värde i sin, bara lite mer, beständiga form i jämförelse med den som populärare sociala medier idag besitter. (Till exempel har ju bloggen Arkivet som fb, twitter och instagram faktiskt saknar…) Ändå finns där lättheten i anspråket och i direktheten där vardagssituationen – själva stunden och platsen där texten formuleras och skrivs ner – synliggörs på ett ofta befriande sätt. Till exempel.
Jag har i alla fall fått mersmak och har svårt att tro att jag inte kommer fortsätta blogga även i framtiden, även när just denna blogg avslutats. (Hoppas fler känner likadant. Bra svenska bloggar är det ju verkligen inte gott om. Efter Copyriot och Bernur är det rätt tunt där ute.) Återkommer till detta.
God jul!
BCNVT / BIBLIOTEK 