Författare: Elias Hillström

at this point i am begging for someone to pull the plug on twitter. just end it. its all over. Ett dagligt brinnande hat. When people concentrate on the idea of beauty, they are, without realizing it, confronted with the darkest thoughts that exist in this world. That, I suppose, is how human beings are… Fortsätt läsa at this point i am begging for someone to pull the plug on twitter →

Tio nya låtar ur spellistan “juli 22”. Låtar jag tyckte verkade intressanta och la åt sidan när jag hörde. De flesta alldeles sprillans, i några fall någon månad gammal bara. Med devisen från mitt förra blogginlägg i bakhuvudet: “Det mest intressanta och spännande är ofta den musik du inte riktigt har koll på, känner dig… Fortsätt läsa 10 x juli 22 →

Popmusik har blivit listor: playlists, spellistor och topplistor. Någon gör en lista med sextiotalets trettio bästa låtar och vips är man snart där själv och väljer trettio favoriter. Varför är det så lätt att fastna i sånt där? På ett sätt enkelt: man gör en lista och jämför med en annan lista och förundras över… Fortsätt läsa 30 x 60 →

På twitter finns det ett antal bot-konton som endast lägger upp citat av en speciell författare. Yukio Mishima Bot, Baudrillard's America och Tranströmercitat är tre stycken jag rekommenderar. Döda författare som fortsätter tala ur flödet. Som en uppenbarelse mitt i rundgångsdebatten om debatten. Några rader av Mishima, Tranströmer eller Baudrillard blir då lite som att… Fortsätt läsa Vita fält och plötsliga glimtar av blått →

Det finns en lite pretentiös hippe-dude-vibe över Alabaster DePlume (bara det namnet liksom) och hans musik. Han heter egentligen Gus Fairbairn (och har alltså valt namnet Alabaster DePlume själv…), uppvuxen i Manchester, idag verksam på Londons jazzscen. Släpper skivor på bland annat International Anthem (hem för underbara Angel Bat Dawid exempelvis). I centrum av musiken… Fortsätt läsa The Sound of My Feet on This Earth Is a Song to Your Spirit →

Theon Cross (konsert på Fasching, 25 maj) Theon Cross och hans tuba tycks ha blivit en riktig publikfavorit. Det är ju ett roligt instrument så inte så konstigt. Så stort och märkligt med ett ompfande och burrande ljud som skiljer ut den mot andra blåsinstrument mer vanliga i jazz-sammanhang. På Fasching spelar han ihop med… Fortsätt läsa 5 x kultur (vecka 21) →

Precis som Stefan fascineras jag verkligen av Saults nya skiva. Hur hamnade de där kan man undra?  Efter hela fem skivor på tre år, märkliga och självklara allihopa. När de är som bäst känns det som om de får in halva pophistorien på bara några minuter, säg, Thriller, Donny Hathaway-disco, Tony Allen och något Brasilianskt.… Fortsätt läsa Äventyret på andra sidan havet →

Moor Mother (musiker, konsert på Fasching 1 maj)På söndag (1 maj passande nog) spelar poeten, musikern och aktivisten Camae Ayewa, från Philadelphia, på Fasching i Stockholm. Lite mer känd som Moor Mother. Hennes bästa skiva är fortfarande den mörka, trasiga och som av skärvor vassa debuten Fetish Bones från 2016. Black power i tradition Nina… Fortsätt läsa 5 x kultur (vecka 17) →

Eftersom jag inte riktigt kände igen mig i någon av de sju musiklyssnar-personas som listades i måndagens blogg-inlägg Persona 2022 var jag förstås tvungen att försöka definiera min nummer 8. Let’s go!  En avgörande faktor för vilken persona som ska framträda är givetvis livssituationen, just nu, 2022. Jag hör talas om människor som har närmast… Fortsätt läsa Kärlek & uppror →