Keith Jarrett, Gary Peacock, Jack DeJohnette – Changes
Med all säkerhet på grund av Eriks ECM-text här för någon vecka sedan så plockade jag upp Keith Jarrett-skivan Changes på Stadsmissionen härom dagen. Någonting med omslaget (det halvt rivna huset och motorcyklarna), bilden på musiktrion på baksidan (både uppslupna och fokuserade just på väg in till en inspelning) och citatet av Rilke gjorde nog också sitt till.
If I don’t manage to fly, someone else will.
The spirit wants only that there be flying.
As for who happens to do it.
In that he has only a passing interest.
När skivan väl ligger på tallriken därhemma är det bara att flyga med. Inte musik för Spotify och lurar utan musik att med öppet fönster, på hög volym, städa vardagsrummet till. Kanske sippa på ett glas vitt. Och drömma om New York 1984.

Derek Bailey – Guitar, Drums n’Bass
Musik för stökiga onsdagmornar. Musik som också delvis låter just som en stökig vardagsmorgon; svårt att få plats men jäklar vad man försöker. Men musik som öppnar ett fönster som jag helt hade missat. Världen var visst lite större. Jo, Bailey satt tydligen i sitt kök i Hackney och spelade gitarr till piratradiostationernas drum n’bass-smatter. Hur kunde jag ha missat det? Sen gjorde han en skiva tillsammans med D.J. Ninj där han spelade till hans jungle-beats. (Sen är det också så fantastiskt att de där gamla taperna som gjordes när Bailey spelade till radion, tidigt nittiotal, alldeles nyss har släppts på skiva. De letar jag fram till nästa stökiga onsdag.)
