Kahimi Karie – Trapéziste (album, 2003)

Text: Mattias Holmberg Kahimi Karies album Trapéziste låter ännu bättre, och kanske till och med mer modernt, idag än när det släpptes år 2003. Kaotiskt lekande och drömmande leder ofta tankarna till underbara saker som ännu inte har hänt, vilket är en anledning till att Trapéziste låter som framtidens musik än idag. De verkliga mästerstyckena är de båda spåren med… Fortsätt läsa Kahimi Karie – Trapéziste (album, 2003)

Kenji Ozawa – Corolla II ni notte (låt, 1995)

Text: Michael Björn Flipper’s Guitar var ett japanskt band som osminkat lånade sin image från samtida brittisk pop i allmänhet och Postcard Records i synnerhet. Gärna med en skrattspegelsaktig kontextuell förflyttning. Så exempelvis är bandnamnet en referens till delfinerna på omslaget till första LP:n av Orange Juice, och debutplattans titel Three Cheers For Our Side… Fortsätt läsa Kenji Ozawa – Corolla II ni notte (låt, 1995)

Indian Rope – Stone Buddha (ep, 1999), Downsized (ep, 1999), New Decade (ep, 2000)

Text: Kristofer Lecander “From Nakameguro to Everywhere”. Så stod det skrivet på det efterlängtade albumet Point från Keigo Oyamadas alter ego Cornelius, släppt oktober 2001 på den egna skivetiketten Trattoria. För en Tokyobo skulle slagordet troligen inte ha någon större innebörd. Men för en nischad utländsk publik med ett intresse för den japanska alternativmusikscenen, och… Fortsätt läsa Indian Rope – Stone Buddha (ep, 1999), Downsized (ep, 1999), New Decade (ep, 2000)

Salon Music – M*A*S*H (album, 1995)

Text: Kristofer Lecander Om man ska ge sig på uppgiften att summera den våg av japansk musik som skapade ett internationellt intresse under 1990-talet förefaller det sig tämligen lätt att fokusera på de mest tongivande nyckelspelarna Keigo Oyamada (Cornelius) och Pizzicato Five. Det finns dock ett band som är sorgligt förbisett trots att de inledde… Fortsätt läsa Salon Music – M*A*S*H (album, 1995)

Pizzicato Five – This Year’s Girl (album, 1991)

Text: Stefan Zachrisson Pizzicato Five öppnade ett fönster och släppte in ljus i den introverta indiepopvärld som jag kom från.  This Year’s Girl var som en systerskiva till Saint Etiennes Foxbase Alpha och De La Souls 3 Feet High & Rising (i nutid kan motsvarande skivor vara, säg, The Avalanches We Will Always Love You… Fortsätt läsa Pizzicato Five – This Year’s Girl (album, 1991)

Flipper’s Guitar – Three Cheers For Our Side (album, 1989) / Cornelius – The First Question Award (album, 1994)

Text: Krister Bladh Året är 1987. Året då den nya gitarrmusiken från Storbritannien börjar sprida sig ut i världen. Det som senare kommer att bli känt som ”indie pop” cementeras av Bristol-bolaget Sarah Records. Inom några år startas copycat-etiketterna The Bus Stop Label, A Turntable Friend och Summershine runt om i världen (USA, Tyskland respektive… Fortsätt läsa Flipper’s Guitar – Three Cheers For Our Side (album, 1989) / Cornelius – The First Question Award (album, 1994)

Jun Fukamachi – Nicole (album, 1986)

Text: Elias Hillström När jag började lyssna på Jun Fukamachis skiva Nicole (86 Spring & Summer Collection) så tänkte jag att albumets titel beskriver en samling låtar som handlar om våren och sommaren. Det tog många lyssningar innan jag forskade vidare i saken och insåg att Nicole inte alls var namnet på en gammal kärlek… Fortsätt läsa Jun Fukamachi – Nicole (album, 1986)

Yasuaki Shimizu – Kakashi (album, 1982)

Text: Mattias Jonsson Varje gång jag sitter på min kammare och lyssnar på musik så är jag en kugge i ett större maskineri. Dels har vi de skapande artisterna, dels en musikbransch som är i mer eller mindre ständig förändring. Vi har också de tekniska innovatörerna som ordnar en hårdvara (eller för den delen mjukvara)… Fortsätt läsa Yasuaki Shimizu – Kakashi (album, 1982)