Hiroshi Yoshimura – Music For Nine Post Cards (album, 1982)

Text: Daniel Persson

Japansk musik i allmänhet och japansk ambient i synnerhet har sedan andra halvan av 2010-talet blivit allt mer populär utanför Japan. Detta till stor del på grund av YouTube-algoritmer där musikintresserade upptäcker musik de annars kanske inte hade hittat. 

Två som var tidiga med att uppmärksamma japansk ambient var musikerna Maxwell August Croy och Jefre Cantu-Ledesma som driver bloggen och skivetiketten Root Strata. 2010 postade Spencer Doran (Visible Cloaks) mixen Fairlights, Mallets and Bamboo (Japan 1980-86) på bloggen Root Strata, med då både ganska kända och okända artister som Haruomi Hosono, Ryuichi Sakamoto, Mkwaju Ensemble, Mariah och Yasuaki Shimuzu. Många av dessa artister har sedan dess återutgivits av olika skivetiketter. 

2017 drog Croy tillsammans med Doran igång skivetiketten Empire of Sign, för att med återutge Hiroshi Yoshimuras debutskiva Music For Nine Post Cards från 1982 för första gången utanför Japan. 

Hiroshi Yoshimura levde mellan 1940–2003 och gav ut 13 skivor av varierad ambientmusik. I början av sjuttiotalet startade han gruppen Anonyme som sysslade med datormusik. Dessutom gjorde han musik för gallerior, parfymer, museér och tågstationer. Yoshimura var även en av förgrundsgestalterna för “environmental music” tillsammans med bland andra Satoshi Ashikawa.

De gav ut en samling skivor i en serie som kallades Wave Notations, inspirerade av Saties “Furniture Music” och Brian Enos ambientskivor. De gavs ut på Sound Process och det var bland annat skivor som Music For Nine Post Cards och Oscilations Circuit Série Réflexion 1.

Tanken är att musiken ska vara en del av omgivningen och förstärka den snarare än att få en att drömma sig bort. Musiken är inte färdig utan blir en del av omgivningen den lyssnas i och en del av lyssnarens vardag. Den är tänkt att upplevas annorlunda beroende på miljö och vem som lyssnar. 

Yoshimuras första skiva Music For Nine Post Cards var den första i Wave Notations-serien. Redan 1978 skrev han stycket “Clouds For Alma for Two Koto Harps” som han sedan utvecklade till skivan Music For Nine Post Cards. Musiken var dock mer fluxusinfluerad i stil med Akio Suzuki. Inspirerad av formen på moln, skuggan av ett träd, en sommardag och ljudet av regn, bland annat.

Han fick idén när han en dag besökte det nyöppnade konstmuséet Shinagawa i Tokyo och stod och tittade ut genom ett stort fönster och såg ett stort träd. Han föreställde sig hur det skulle vara om albumet spelades upp i muséet, i just den omgivningen. Yoshimura spelade in det färdiga albumet på en kassett, tog med sig det till Shinagawa och frågade om de kunde tänka sig att spela musiken ut i muséet. 

Då var han helt okänd som musiker men konstmuséet gick ändå med på att spela hans musik. Efter ett par veckor fick han ett telefonsamtal, och det visade sig att flera besökare frågat om de kunde köpa musiken någonstans. Då bestämde han sig för att kontakta Satoshi Ashikawa för att se om de tillsammans kunde ge ut den på vinyl, och så startade de en etikett och gav ut den 1982.

Skivan är inspelad hemma på en keyboard och ett Fender Rhodes, med enkla och vackra melodier. Titlar som “Water Copy”, “Clouds” och “Urban Snow” sätter tonen. Ett par låtar i synnerhet har väldigt eleganta melodier till exempel “Soto Wa Ame- Rain Out of Window”, “View From My Window” och den fantastiskt fina “Blink”. Hits i en annan och bättre värld. 

“Blink” återfinns även på samlingen Kankyō Ongaku Japanese Ambient Environmental & New Age Music, som släpptes två år efter att Music For Nine Post Cards återutgavs. Där gräver man vidare i musik på samma koncept med en mängd olika artister. Sedan den gavs ut har Empire Of Signs även återutgivit skivor med Inoyama Land och Masahiro Sugaya, som både medverkar på Kankyō Ongaku. Och fler japanska skivor lär det bli. 

Yoshimura fortsatte som sagt att göra musik, han släppte tolv skivor efter denna. De är ganska varierade i sitt sound, men värda att upptäcka. Hans andra skiva Pier & Loft återutgavs något år efter den här. Förutom den rekommenderas i synnerhet Soundscape 1: Surround (1986), A・I・R (Air In Resort) (1984), Green (1986) och Wet Land (1983).