Jag har hört talas om att det finns ett med popcorn, och ett med rullskridskor och såklart international cryptozoology men mitt favoritmuseum ligger trots det i Mjölby och koncentrerar sig på porslinsrävar. Museichef Mattias Frisk svarar på några frågor. Kommer du ihåg hur du fick den första räven i samlingen? Ja det var i februari… Continue reading Rävar i Mjölby
Month: May 2015
Going knowhere
Vårens mest givande läsning har för mig varit en knappt 200-sidig bok om en obskyr, 38 år gammal skiva som enligt myten utkom samma dag som Never Mind the Bollocks. Kew.Rhone. av Peter Blegvad handlar alltså om Kew.Rhone. av John Greaves, Peter Blegvad & Lisa Herman. Det ena en bok (2015), det andra en skiva… Continue reading Going knowhere
Ride at the Roundhouse
Det var förstås oundvikligt att Ride skulle återförenas. Framförallt var det nödvändigt. Är det något annat band jag har väntat längre på? Slowdive, förstås, men det klarade vi av förra året med fyra förkrossande, oförglömliga spelningar. I november i fjol gick Ride ut med några datum för spelningar, så det var bara att boka sig… Continue reading Ride at the Roundhouse
oh, it’s one of those days on twitter, is it
Ta med dig naturen ut i naturen ὀχλομανέω (ochlomaneo), verb - vara besatt av popularitet hos massan Hela familjen O’Neil-Bernadotte lämnar nu Sverige pga att pappa Chris var tvungen betala kommunalskatt. Skönt att dricka lite vatten här hemma Facebook says that http://Internet.org is an "open platform" - a platform so open that they only let… Continue reading oh, it’s one of those days on twitter, is it
Destijlerat
När en del saker är över blir det tydligare vad som var och vad som är kvar. Som ikväll när jag lyssnar och ser tillbaka på De Stijl, "a now defunct record label", och de skivor de gav ut fram till och med 2013. En brokig samling NZ pop, skronk, återutgiven private press folk, disig… Continue reading Destijlerat
Sju trappor upp, längst bort i korridoren
Vindicatrix interview: A hit at the end of the World
Vindicatrix's 2010 version of Michael Jackson's "Human nature" is one of my favourite ever covers. The cover slowed down the jauntiness of the original with a sound of deep dubstep bass, synthetic strings, radio music in the taxi at night as if Throbbing Gristle was driving, a lonely, ghostly crooner voice from the other side… Continue reading Vindicatrix interview: A hit at the end of the World
Skuggornas overkliga rostfläckar
Går omkring i det osynliga Malmö, det parallella. Det aviga. Ligger på knä och fotograferar gräs, små fåniga blommor som jag inte vet namnet på, tistlar, misslyckade stenmurar. Korroderade betongfundament, veckad plåt, kvarglömd spik, rester efter en utdöd civilisation. Projektet jag håller på med saknar ännu namn, men det handlar om att tonsätta bortglömda platser i min… Continue reading Skuggornas overkliga rostfläckar
Topplista! Eurovision Song Contest
Nu är det paus i Eurovision och dags att reflektera. Fy fan alltså, man blir ju vansinnig på alla dessa kraftlösa powerballader, VAR ÄR POPMUSIKEN? Var tog Islands utmärkta bidrag vägen? Jag hejar i sammanhanget på Lettland, men det skaver ändå lite i hjärtat när jag inser att det är mycket möjligt att Aftonbladets Markus Larsson… Continue reading Topplista! Eurovision Song Contest
Första reflexionen
Första reflexionen.xlsx.
Jag vill inte veta
Det är en sån 7” som jag köpt utan att veta något om, och som jag behåller och fortfarande inte har en aning. Ett bandnamn jag inte gärna googlar, NSFW, men som får mig att småle. Och b-sidans titel, Give sheep a chance, en mening jag älskar att repetera tyst, för att den är så… Continue reading Jag vill inte veta
The edge
En klump-i-magen dag idag. De dyker upp i allt tätare intervaller i takt med att min känsla av att vi är på väg käpprätt åt helvete bara växer i styrka. "Jag blir mer och mer övertygad om att jag kommer att dö i ett krig" formulerade Matthias Holmberg i ett mycket bättre blogginlägg än detta (och lyckas klämma… Continue reading The edge
Snurra jordglob
Musik i bakgrunden. Min son och jag snurrar en jordglob från 1976. En världsomsegling, vi har det fint tillsammans. Han skrattar medan mitt finger landar på platser. Marcus Necker-ryggen. Kurilerna. Caribou. Odessa. Ekvatoriella motströmmen. En fest för elden, en fest för vattnet… Månen är som en mandarin… Arizona: Solnedgångarna var purpurfärgade, röda och gula… New… Continue reading Snurra jordglob
Bergtagen
Jag var på en föreläsning med Ulrika Wallenström tidigare i vår. Hon pratade om nyöversättningarna av Thomas Manns klassiker, bl.a. Bergtagen. Hon fick en fråga om titeln, varför heter den Bergtagen på svenska när den originaltiteln är Der Zauberberg ('Det magiska berget' antar jag?). Hon svarade: "Titeln! Det är ju det bästa av allt. Hade… Continue reading Bergtagen
Bored to death
Colleen: Captain of None
För några månader sen släpptes en sant genialisk skiva - Colleens "Captain of None". Jag hade ingen aning om att det var precis den jag så desperat behövde 2015. Colleen hade jag nästan glömt bort, knappt följt alls efter fina debuten "Everyone Alive Wants Answers". Svaret på allt var "Captain of None". Det var längesen… Continue reading Colleen: Captain of None
Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka
Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka och taklampan gunga. Det var egentligen inte på nåt skakigt sätt det skakade utan gungigt, mjukt, och efter några sekunder var det över. Vi undrade om en tåglinje går precis under vårt hus men gungningen kom inte tillbaka som den rimligtvis borde vid nästa… Continue reading Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka
Förstaden
Förstaden Midsommarkransen Vilken “subversiv verksamhet” är då möjlig idag Här hotade en verklig fara för hans och alla arbetsgivares intressen Listan kan anta olika former Systemet som gällde till 1955 reglerade produktion, pris, försäljning och antalet utskänkningsställen I mina ögon är bokstavligheten någonting mycket viktigt Husen var i tre våningar och samtliga bestod av enrumslägenheter… Continue reading Förstaden
Det ena leder till det andra
Två upptäckter jag gjort de senaste två veckorna. 1. Van Morrison sjunger världens kanske första yolo på Astral Weeks (1968), exakt 4:15 in i Cyprus Avenue. Lyssna noga. 2. Stephen Malkmus har ett twitterkonto: https://twitter.com/dronecoma Dessa upptäckter hänger samman, ungefär så här: något Malkmus skrev för över 20 år sedan fick mig att kolla upp… Continue reading Det ena leder till det andra