Home

destijlerat

När en del saker är över blir det tydligare vad som var och vad som är kvar. Som ikväll när jag lyssnar och ser tillbaka på De Stijl, ”a now defunct record label”, och de skivor de gav ut fram till och med 2013. En brokig samling NZ pop, skronk, återutgiven private press folk, disig psych-synth och experiment från marginalerna. Som ett rent tvärsnitt av min musiksmak, den jag har och den jag ofta inte visste att jag hade. En skivetikett där helheten och de enskilda delarna vidgade min ljudvärld och skapade sammanhang som kändes självklara och oväntade i mitt huvud. Jag väljer inte, kan inte, men kokar här ner De Stijls sista tio år till några få smakprov.

David Kilgour ”Here come the cars” (fr Here Come the Cars 2012, först utgiven av Flying Nun 1991)

Stare Case ”Days like faces” (fr Lose Today 2011)

39 Clocks ”DNS” (fr Zoned 2009, samling som innehåller denna singel från 1980)

Michael Yonkers ”Microminiature love” (fr Microminiature love 2003, originalet inspelat 1968 och aldrig utgivet)

CS Yeh ”In the blink of an eye” (fr In the blink of an eye/Condo stress 2011)

Hototogisu ”Untitled” (fr Floating Japanese Oof! Gardens Of The 21st Century 2004)

Samara Lubelski ”Jammage cruiser” (fr Wavelength 2012)

Virgin Insanity ”Don’t get down” (fr Illusions of the Maintenance Man 2005, originalet självutgivet 1971)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s