The Old Way Out Is Now The New Way In

Har nån fortfarande kvar sina mp3-bibliotek, nedladdade via små lappar i skivkonvoluten eller piratnedtankade från obskyra källor? Kommer nån ihåg sina mp3-or? Jag hade glömt mina. Jag återupptäckte nyligen min musik-app i telefonen. Det första jag stötte på var en alternativ version av The Go-Betweens ”The Old Way Out Is Now The New Way In”,… Continue reading The Old Way Out Is Now The New Way In

Halvt igenkännbara ekon

Går genom vinterns första snöslask för att titta på Sara Söderbergs Echo på Barklund & Co under utställningens sista dag. Centralt i rummet står ett bord med ett antal objekt utplacerade ovanpå. Inget av dem påminner till formen nämnvärt om de andra. Storlekar och stämningar skiftar. Ibland igenkännbara utgångspunkter har genom Söderbergs avgjutningar omformats, omdefinierats… Continue reading Halvt igenkännbara ekon

Carpe diem #6: Liner notes

En om inte förlorad men sällsynt konst numera är "liner notes" – små pretentiösa texter på skivomslag som inte rör låttitlar och basfakta kring de medverkande, utan mer är associativa ingångar till musiken. Det var i så fall jag tänkte med mina bidrag till The Embassy och Friendly Noise, som blandade citat, hittepå och referenser… Continue reading Carpe diem #6: Liner notes

There’s no place like sträcktittandets Ozark

I augusti dog en av den humanistiska geografins grundare, Yi-Fu Tuan (f. 1930). Det är ungefär 15 år sedan jag som nybliven etnologistudent först började bekanta mig med hans perspektiv på plats och i synnerhet vad det innebär att bli hemmastadd, och emellanåt har jag återkommit till honom, på senare år med anledning av mitt… Continue reading There’s no place like sträcktittandets Ozark

Höstskörd

Tidigt i september besökte jag Galerie Nordenhake i Stockholm som visade Ayan Farahs utställning av textila collage, Peradam. Favoritverket var Bojadour vars trapplika konstruktion mot en terrakottafärgad bakgrund förde tankarna till Keith Jarretts Staircase-omslag. En positiv bieffekt av besöket var annars upptäckten av höstens kanske främsta läsupplevelse. I utställningstexten omnämndes som inspirationskälla Mount Analogue, René… Continue reading Höstskörd

Mellan In A Lonely Place och South Downs

Jag är inte överdrivet inspirerad av 1990-talets musik, utan återvänder oftare till det tidiga 1980-talet, till exempel till den mörka postpunken, som ännu kan leverera överraskningar. Här kommer några exempel. Mellan b-sidan på New Orders första singel ”Ceremony” (1981) och b-sidan av Roxy Musics hit ”Oh Yeah” (1980) kan en linje dras. Jag har länge… Continue reading Mellan In A Lonely Place och South Downs