Har nån fortfarande kvar sina mp3-bibliotek, nedladdade via små lappar i skivkonvoluten eller piratnedtankade från obskyra källor? Kommer nån ihåg sina mp3-or? Jag hade glömt mina. Jag återupptäckte nyligen min musik-app i telefonen. Det första jag stötte på var en alternativ version av The Go-Betweens ”The Old Way Out Is Now The New Way In”,… Continue reading The Old Way Out Is Now The New Way In
Month: November 2022
Musik för en ny vinter – en spellista
Halvt igenkännbara ekon
Går genom vinterns första snöslask för att titta på Sara Söderbergs Echo på Barklund & Co under utställningens sista dag. Centralt i rummet står ett bord med ett antal objekt utplacerade ovanpå. Inget av dem påminner till formen nämnvärt om de andra. Storlekar och stämningar skiftar. Ibland igenkännbara utgångspunkter har genom Söderbergs avgjutningar omformats, omdefinierats… Continue reading Halvt igenkännbara ekon
Mikroskopisten 14 och 15
Carpe diem #6: Liner notes
En om inte förlorad men sällsynt konst numera är "liner notes" – små pretentiösa texter på skivomslag som inte rör låttitlar och basfakta kring de medverkande, utan mer är associativa ingångar till musiken. Det var i så fall jag tänkte med mina bidrag till The Embassy och Friendly Noise, som blandade citat, hittepå och referenser… Continue reading Carpe diem #6: Liner notes
Flipside Of Deep
Det finns många olika sorters housemusik: själfull, ambient eller gapig, fantasifull eller bara stel och trist. En av mina favoriter är delar av den sort som till och från går under benämningen “deep” (även om åsikterna såklart ofta går isär gällande vad som egentligen ska klassas som det). Här tänker jag på den djupa instrumentala… Continue reading Flipside Of Deep
There’s no place like sträcktittandets Ozark
I augusti dog en av den humanistiska geografins grundare, Yi-Fu Tuan (f. 1930). Det är ungefär 15 år sedan jag som nybliven etnologistudent först började bekanta mig med hans perspektiv på plats och i synnerhet vad det innebär att bli hemmastadd, och emellanåt har jag återkommit till honom, på senare år med anledning av mitt… Continue reading There’s no place like sträcktittandets Ozark
Höstskörd
Tidigt i september besökte jag Galerie Nordenhake i Stockholm som visade Ayan Farahs utställning av textila collage, Peradam. Favoritverket var Bojadour vars trapplika konstruktion mot en terrakottafärgad bakgrund förde tankarna till Keith Jarretts Staircase-omslag. En positiv bieffekt av besöket var annars upptäckten av höstens kanske främsta läsupplevelse. I utställningstexten omnämndes som inspirationskälla Mount Analogue, René… Continue reading Höstskörd
Mikroskopisten bild 13
Mellan In A Lonely Place och South Downs
Jag är inte överdrivet inspirerad av 1990-talets musik, utan återvänder oftare till det tidiga 1980-talet, till exempel till den mörka postpunken, som ännu kan leverera överraskningar. Här kommer några exempel. Mellan b-sidan på New Orders första singel ”Ceremony” (1981) och b-sidan av Roxy Musics hit ”Oh Yeah” (1980) kan en linje dras. Jag har länge… Continue reading Mellan In A Lonely Place och South Downs