Jag är inte överdrivet inspirerad av 1990-talets musik, utan återvänder oftare till det tidiga 1980-talet, till exempel till den mörka postpunken, som ännu kan leverera överraskningar. Här kommer några exempel.
Mellan b-sidan på New Orders första singel ”Ceremony” (1981) och b-sidan av Roxy Musics hit ”Oh Yeah” (1980) kan en linje dras. Jag har länge fascinerats av de här båda musikstyckena och drömt att de skulle expandera och hålla mig kvar i det dystra dronandet, det repetetiva brummandet, i en musik som är konsekvent kantig, men ändå mjuk. Jag har nu förverkligat den drömmen.
Alla låtar i spellistan är samtida med ursprungslåtarna, med ett undantag. Lokala durinslag är avsiktliga. Tolv spår. Tid: 55:55.
New Order: In A Lonely Place
The Sound: I Can’t Escape Myself
Orchestral Manoeuvres In The Dark: The New Stone Age
The Psychedelic Furs: Sister Europe
Bauhaus: Crowds
Psychic TV: Just Like Arcadia
New Order: Dreams Never End
Les Panties: The Gate
John Cale: Dying On The Vine
Echo & The Bunnymen: The Disease
Tom Verlaine: Days On The Mountain
Roxy Music: South Downs
(South Downs är den digitala baklängesversionen, inte den starkare 7”-versionen.)
BCNVT / BIBLIOTEK 