Month: April 2022

Häromdagen såg jag på Avalanches insta att de hängde i en studio i Nashville med någon som hette Kacey. Jag kollade såklart upp henne närmare och upptäckte att hon har miljontals streaminglyssnare. Det må låta som att jag koketterar med min dåliga koll bara för att jag råkade öppna dörren på glänt till det märkliga… Continue reading Dörren på glänt →

Moor Mother (musiker, konsert på Fasching 1 maj)På söndag (1 maj passande nog) spelar poeten, musikern och aktivisten Camae Ayewa, från Philadelphia, på Fasching i Stockholm. Lite mer känd som Moor Mother. Hennes bästa skiva är fortfarande den mörka, trasiga och som av skärvor vassa debuten Fetish Bones från 2016. Black power i tradition Nina… Continue reading 5 x kultur (vecka 17) →

Text: Klas Senatus Sjögren Lad Ash kom verkligen och slog mig i bakhuvudet. Det borde inte kommit som en överraskning med tanke på att Real Lies släppt låtar som den eftertänksamt underbara  ”Rainy Night in Soho” vilken definierat deras inriktning på 20-talet. Den senast annonserade singeln ”DiCaprio” är, i likhet med ”Soho”, egentligen inte en… Continue reading Mina tankar runt Lad Ash →

Utan att känna igen mig särskilt mycket i Stefans buskis-musiklyssnar persona så tycker jag mycket om att gräva skivor i loppisbackar eller de där billiga tio-tjugokronors "junk"-backarna i skivbutiker. Inte så mycket för att jag hoppas kunna gräva fram nåt "häftigt" och rart utan för att en hel del musik jag intresserar mig för ENBART… Continue reading Sjuttiotalsdrömmaren: en introduktion →

Jag fortsätter att utgå från förra årets årsbästalista här på BCNVT i mitt bloggande. Jag blev tipsad om något mycket fint och speciellt där i form av den italienska, skolade experimentmusikern Caterina Barbieris album Fantas Variations. Det är egentligen bara en låt, ”Fantas”, som framförs i olika versioner, som ett slags inneboende väsen, en själ… Continue reading Spökfantasier →

Eftersom jag inte riktigt kände igen mig i någon av de sju musiklyssnar-personas som listades i måndagens blogg-inlägg Persona 2022 var jag förstås tvungen att försöka definiera min nummer 8. Let’s go!  En avgörande faktor för vilken persona som ska framträda är givetvis livssituationen, just nu, 2022. Jag hör talas om människor som har närmast… Continue reading Kärlek & uppror →

Persona är ett begrepp inom psykologin, som den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung beskrev som den "roll" individer spelar i sociala sammanhang, alltså det beteende som de visar upp för omvärlden. Det finns olika kategorier av personas utifrån kulturkonsumtion och musiklyssnande – var passar du in? Persona 1: ADHDDu scrollyssnar igenom streamingspellistor och lapar glupskt… Continue reading Personas 2022 →

I wrote and recorded The Prison in 1974. Much have happened since then. The concept embodies here a "soundtrack to a movie which plays out in your mind's eye". Still seems a bit out of reach but not as much as it once was. The advent of the music video has furthern shown, to an… Continue reading En bok med ett soundtrack – några rader om Michael Nesmiths multimedia-konstverk →

För varje dag som går, varje minut som tickar blir man mer och mer övertygad om det meningslösa i att försöka vidareutveckla det konstnärliga i popmusiken, att försöka hitta nya osnitslade banor ut i vildmarken. Det är en ganska deprimerande tanke, även om det i förlängningen kanske inte är så farligt som man tror. Men då… Continue reading Popen som bubblar och kokar över →

Varför väljer man att skriva om något av det svåraste att beskriva? Något som egentligen bara är en känsla, en sinnesstämning, en tanke men framförallt något visuellt. Well, antagligen för att det är något som följer mig konstant, något som till och med ofta letar sig in i mina drömmar. Jag pratar om lystern, ljuset,… Continue reading “THE SHEEN!” →