Om att kolla på TOP GUN i 4DX!

Disclaimer: denna post är inte sponsrad av Nordisk Film Bio (eller?). Förra bloggposten jag skrev handlade om att kolla på meditativt långsam film om ingenting (ihop med fnittrande colombianska tanter). Den här gången kommer det handla om en DIAMETRALT motsatt filmupplevelse: nämligen att kolla på nya TOP GUN i det nya, spektakulära formatet 4DX! Vad… Continue reading Om att kolla på TOP GUN i 4DX!

Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter

Någon vettig förklaring till något ges aldrig. Allt blir bara en snyggt gjord meditativt långsam film om… ingenting. - Jan-Olov Andersson Jag var och såg thailändske experimentfilmaren Apichatpong Weerasethakuls (jag gillar honom så mycket att jag inte behövde googla stavningen) nya film, hans första internationella, "Memoria" på bio för några veckor sedan. En mycket, mycket… Continue reading Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter

Sjuttiotalsdrömmaren: en introduktion

Utan att känna igen mig särskilt mycket i Stefans buskis-musiklyssnar persona så tycker jag mycket om att gräva skivor i loppisbackar eller de där billiga tio-tjugokronors "junk"-backarna i skivbutiker. Inte så mycket för att jag hoppas kunna gräva fram nåt "häftigt" och rart utan för att en hel del musik jag intresserar mig för ENBART… Continue reading Sjuttiotalsdrömmaren: en introduktion

En bok med ett soundtrack – några rader om Michael Nesmiths multimedia-konstverk

I wrote and recorded The Prison in 1974. Much have happened since then. The concept embodies here a "soundtrack to a movie which plays out in your mind's eye". Still seems a bit out of reach but not as much as it once was. The advent of the music video has furthern shown, to an… Continue reading En bok med ett soundtrack – några rader om Michael Nesmiths multimedia-konstverk

Pet Shop Gubbs: en spellista

Pet Shop Boys. Vilket band alltså. Jag älskar dem. Du älskar dem. Please, Actually, Introspective, Behaviour - ett svårslaget pärlband, fyra fullpoängare på raken. Bland den snyggaste, hit:igaste och smartaste popmusiken åttiotalet och det tidiga nittiotalet hade att bjuda på. Pet Shop Boys är ett av mina favoritband bara på styrkan av dessa klassiker och efterföljande Very och… Continue reading Pet Shop Gubbs: en spellista

Den problematiska indiepopen – eller: Vi Måste Prata om Another Sunny Day

Jag har mest skrivit om musik, bra sådan, hittills under det här blogg-peioden. Nu tänkte jag lite grann byta fot och försöka skriva om dålig sådan. Handen på hjärtat, är det egentligen någon skillnad på den här låten... https://www.youtube.com/watch?v=5AkXC5m8ueA ...och den här? https://www.youtube.com/watch?v=4z50p2v5Of0 Musikalisk är förstås den första låten indiepop med gravt Smiths-komplex och den… Continue reading Den problematiska indiepopen – eller: Vi Måste Prata om Another Sunny Day

Den teutoniska Madchester-popen som Gud glömde

Tyskarna I.A.O. (a.k.a. Inandout) är ett sånt där konstigt bortglömt - eller kanske snarare oförtjänt okänt- band, som ingen nånsin brydde sig om. Särskilt med tanke på den verkshöjd de uppnådde på skivan "Touch of Love" från 1992. Mitt I.A.O.-intresse föddes i och med att jag fick en youtube-länk skickat till mig bland alla födelsedagsgratulationer… Continue reading Den teutoniska Madchester-popen som Gud glömde