Everyday Mistakes – Obscure Lanes (Novaton, 2013)
Det är lätt att tycka lite synd om Everyday Mistakes, Umeå-sonen Mattias Malms band som harvat på sedan början av 2000-talet, innan de slutligen kastade in handduken, kort efter det här, deras debutskiva släpptes för en ointresserad värld. Det fanns så mycket talang, vilja och förmåga här, men tajmingen kändes alltid fel och trots den höga ambitionsnivån så vart det liksom aldrig nåt.
Minns att det var snack om de där Everyday Mistakes redan som ung indiekille i tidiga tjugoårsåldern. Legender bland norrländska indiepopare och Bennocrowden men jag lyckades aldrig se/höra dem när det begav sig. Sen var det som att som att de bara försvann i merparten av ett decennium, Mattias mådde tydligen inte så bra, och norrlänningarna väntade förgäves på sin Everyday Mistakes-fullängdare…
…Tills 2013, då Mattias plötsligt var redo att presentera debutskivan Obscure Lanes för världen. Nu spelade de plötsligt inte längre ett indiepop utan nån slags gotisk vildavästern-mariachi-popmusik! First, Last & Always-eran Sisters, David Lynch, Chris Isaak, Depeche, Johnny Cash, Felt, Ennio Morricone och musiken till From Dusk ’Til Dawn (undrar hur den har stått sig? Knappast bra, väl?) lär ha skvalpat runt i Mattias skalle när han blandade ihop den här nya musikaliska paletten.
Den måhända otippade musikaliska förvandlingen funkar verkligen. Mattias går in helhjärtat i sin nya roll som goth-crooner i dammig svart cowboyhatt, det märks verkligen att han satsar. Därför blir heller aldrig musiken en simpel pastisch utan mer en ny fond till Mattias mörka, dramatiska och lite norrländskt kärva popmusik. Jag gillar det mesta på den här skivan, som innehåller både klubbhits från gotiska västernbarer som tyvärr inte finns (där du förväntas dricka masken i mezcalflaskan) som Voodoo Drums och Buried Alive, och fina albumspår som A Cold and Desert Place och Daydreaming in the Nightime.
Avslutande Blowing Up a Storm är dock skivans klara höjdpunkt för mig, en magisk, olycksbådande depprock-ballad. ”And now the light have changed, oh yes/It’s different from before/The air is getting heavier/It’s blowing up a storm” sjunger Mattias medan den ödesmättade musiken bygger och bygger. Classic. Jag återkommer fortfarande till den här skivan några gånger om året och slås alltid av att den verkligen har nåt.
BCNVT / BIBLIOTEK 