Month: September 2022

Tio låtar för september. Tio nya låtar. Jazz not jazz, Techno, Afrikanskt, Ambient, Japanskt, Steve Reich, Pop not pop, Field recordings... Plockar ihop låtar än här än där, ofta bara ett ljud, ett sound, en stämning som får det att klicka. När jag nu lyssnar närmare och funderar lite är det lätt att se ett… Continue reading 10 x september 22 →

Det renodlade och mer eller mindre friktionsfria uttrycket i all ära, men när huvudpersonen i Italo Calvinos kortroman/långnovell Smog (1958) hävdar att ”Skönhet uppstår genom krockar” är det lätt att instämma. Med ett brett skönhetsbegrepp är exemplen otaliga på när detta är sant. Ett sådant är George Russells album Electronic Sonata for Souls Loved by… Continue reading Krockandet →

När jag för några år sedan arbetade med en utgåva av den finlandssvenska modernisten Henry Parlands samtliga dikter funderade jag över hur den musik som dikterna samspelar med lät. Jag sökte upp låtar eller artister som han nämner eller anspelar på och skapade en spellista på Spotify. Jag kallade den ”Jazzens diktatur”, efter en av Parlands först publicerade dikter.

Jag hade inga skivor med David Bowie när jag var yngre, men gillade både Let's Dance och Scary Monsters i 12-årsåldern och minns att vi dissekerade texten till Space Oddity med stor behållning. Ziggy Stardust (låten) var en favorit i tonåren, fast då i Bauhaus version. Annars kan jag inte påstå att jag lyssnade speciellt… Continue reading Gåtan David Bowie →

Twitter är ett helveteshål (och när man trodde det inte kunde bli värre...) - men det finns ställen att gömma sig på. Mitt favorittillhåll är Masterpieces of Japan. Ett twitterkonto som samlar japansk konst av alla olika slag, från många olika delar av konsthistorien. Mina favoriter är de inlägg du hittar under hashtag och konstinriktning… Continue reading Long spell of rain →

Veckorna fram till valdagen tog jag mig igenom med hjälp av en daglig dos Seinfeld. Så här två dagar efter själva valdagen svävar vi alla ännu i ovisshet vad gäller resultaten, men oavsett hur de blir kommer hösten sannolikt kräva fortsatta lugnande medel i form av tv, film, musik och annat. Ett sådant som jag… Continue reading Hopp i lo-fi-kostym →

Åke Pallarp tar vad han har. Metallburkar, stenar, plankor, en gaffel. Det handlar inte om återbruks- eller skräpkonst utan mer om en särskild förmåga att se potential i vardagliga föremål. Utan att göra någon större poäng av det hela blir det ett ifrågasättande av varför man inte lika gärna kan måla på en bit trä,… Continue reading På ÅP / Stillsamt uppror →