Åke Pallarp tar vad han har. Metallburkar, stenar, plankor, en gaffel. Det handlar inte om återbruks- eller skräpkonst utan mer om en särskild förmåga att se potential i vardagliga föremål. Utan att göra någon större poäng av det hela blir det ett ifrågasättande av varför man inte lika gärna kan måla på en bit trä, eller på en sten, som på en duk. Det närliggande återkommer även bland motiven: vänner, familj och landskap.
Hos Pallarp finns en öppenhet gentemot material och slutresultat, en kunskaps- och teknikbredd utan någon tydlig agenda. Politiskt kommenterande anas, om alls, endast i marginalen. Som i ett verk kallat Kinaskåpet (1960), till synes endast för att det målade skåpet prytts med en kinesisk flagga. Precis som många flaggor har den ett eget estetiskt värde, men fungerar också som välkänd symbol som ett inslag som bryter av, både mot skåpet som skåp och hur det har målats i övrigt. Den kinesiska flaggans stjärnor kan också bara vara stjärnor, såsom de återfinns i Porträtt av konstnären som varg (1968), och det röda fältet kan bara vara den klarröda färg som återfinns i flera av ÅP:s verk.
I Självporträtt vid bottniska viken (1966) utför han ett slags ytterst komprimerat landskapsmåleri där konstnären själv tronar i form av sina exakt lagom kladdiga initialer, som mitt på horisonten speglar sig i den bottniska vikens vatten. Pappret/duken är uppsatt med häftstift som en barnteckning på förskolan. Denna uppsättningsmetod smälter dock (precis som i Vykort från samma år) samman med verket och blir en del av dess helhet, utan att varken döljas eller lyftas fram. Även ett verk som detta får kallas självporträtt, det är bara att göra, i ett slags outtalat motstånd mot förhärskande val av motiv. Det återkommande användandet av initialerna kanske någon kan anse egenkärt. Snarare fungerar de närmast som ett slags anonymiserande symboler och en lek med signaturens vara eller icke-vara.
Även i sin utsmyckning av Jarlabergs vattentorn i Nacka använder sig Pallarp delvis av bokstäver (N-A-C-K-A), som både får agera som sig själva och som betydelselösa former med egenvärde. Istället för att följa gängse ordning kastas bokstäverna om för att bilda N-A-K-C-A eller N-A-A-K-C, beroende på hur en väljer att läsa dem.
Det stillsamma upprorsmakeriet, skygglapparna mot tvingande föresatser, samt görandets skenbara enkelhet är genomgående intryck under betraktandet av den retrospektiv som pågår på Färgfabriken i Stockholm till och med 25 september.
BCNVT / BIBLIOTEK 