Läsåret 1992/93 spenderade jag som utbytesstudent i en liten stad i Texas, boendes hos en tämligen värdelös värdfamilj som jag verkligen vantrivdes med. I sedvanligt sund amerikansk anda hade de ej ställt in MTV på tv:n för att skydda barnen från omoraliska influenser, men på matbordet fanns det alltid stora mängder Coca-Cola och en välfylld… Continue reading Poison Ivy (Katt Shea Ruben, 1992)
Month: January 2015
Brian Enos bok
Trapalanda
Får man ta hunden med sej in i himlen? Och de andra djuren, vad händer med dem? Eftersom jag aldrig har varit intresserad av hästar har jag aldrig brytt mig om deras öde. Men idag, på Filmhuset, såg jag Ottilia Wahls fina kortfilm ”Trapalanda”, och fick lära mig att det påstås finnas ett rike för… Continue reading Trapalanda
Tandvärk
Tredje dagen i rad med gnagande tandvärk - min förhatliga visdomstand, som ända sedan Clinton var president fortfarande inte velat växa ut och på grund av tandläkarskräck fått sitta kvar (tills nu, jag kapitulerade slutligen i detta lågintensiva on-off krig och bokade tandläkartid), skickar ilar av smärta som strålar upp i huvud och hårbotten och gör… Continue reading Tandvärk
Mommy
Xavier Dolans Mommy var den andra filmen jag såg på bio sedan jag blev förälder (Turist, som var den första, kunde förresten lika gärna ha hetat Daddy). Det utmärkta skådespeleriet och den sociala miljön kunde ha tagits från vilken Mike Leigh-film som helst (förutom att den här utspelar sig i de fransktalande delarna av Kanada),… Continue reading Mommy
Material
Det är försent att sjukanmäla sig nu, en och en halv timme innan deadline, och jag är heller inte sjuk. Så jag bidrar med något litet: Oavslöjade ljud blir lätt till material. Mineraler och kol som smälter sönder i skyfall: https://soundcloud.com/jam-city/crisis
Farrah
My teenage dream ended kom 2012, och jag tröttnar aldrig eftersom jag inte kan avgöra vad jag tycker. Det mest konstgjorda och det mest uppriktiga jag hört, Consider it either a 0/5 or a 5/5, depending on your perspective, tolerance and general sanity. Taffligt och briljant, hemskt och fantastiskt, two-face i all oändlighet. Alla säger att… Continue reading Farrah
Lundbergs klot
Fram till mitten av sextiotalet är Bertil Lundbergs etsningar som hieroglyfer, fulla av abstrakta figurer, krumelurer, linjer och streck med färg som järnfilspån. Sedan kommer klotet in i konsten - blödande, bubblande solar eller supernovor av färg. Det är uppenbarligen en bild så stark att den aldrig riktigt släpper taget om konstnären. Etsningarna heter saker som… Continue reading Lundbergs klot
Den tunnaste boken i hyllan
Redshift
Tröttnar aldrig på det här klippet. Brittisk Berlin New School. Redshift (med Mark Shreeve!) jammar loss i Hampshire 2002.
Retromantic Times
Det var längesen som det nya var det mest aktuella. Ett bortglömt guldkorn från, säg, 61 eller 92 glimmar idag ofta mycket starkare än någonting nysläppt och nyinspelat När skivbolaget Light In The Attic återutgav den helt okända skivan L’amour med Lewis förra året var det många som trodde att det hela var ett påhitt… Continue reading Retromantic Times
Noarén
Igår kom jag hem efter jobbet, för trött för att äta, tvätta, och lyssna på musik. Lade mig att läsa “En dramatikos dagbok”. Katten krafsade på dörren, släppte ut honom. Plötsligt helt tyst. Tiden tänjdes ut och två timmar gick. Åt lite. Middag i sängen. Läste vidare. Gick upp efter en stund, satte på en… Continue reading Noarén
Lägenhet 1, våning 5
It’s grim up North (Arvidsjaur 2015 remix)
"In order to preserve the paradise that is northern England from the plague of Yuppies, Merchant Bankers and Management Consultants that infests southern England, Oscar Wilde suggested that when visiting the south, all northerners should pretend that the north was Grim. Specifically that it always rained, all food was fried and the inhabitants unwelcoming." I… Continue reading It’s grim up North (Arvidsjaur 2015 remix)
I det oförsonade
Vissa dagar känns samtiden helt outhärdlig, helt enkelt en guld-gala för mycket. När uppgivenheten är som starkast, när det offentliga samtalet tycks lika nyanserat som patellarreflexen, när många uttrycker sin glädje att befinna sig på en plats där alla delar samma åsikter och det postats fler självbilder än invånare så finns det texter man alltid… Continue reading I det oförsonade
Skymningsljus
Det finns ett speciellt ljus i långt inne i städer i skymningen. Står man inne i en mörk lägenhet och tittar ut genom rutorna förnimmer man något som snarast känns som en alternativ verklighet, en vakendröm om ett annat tillstånd. Solen håller på att gå ner, men det ser man inte, solen är gömd bakom höghusen, luften smakar violpastill. Inga… Continue reading Skymningsljus
Hälsningar från norr!
Kära läsare, Jag hade tänkt starta min bloggdebut med ett långt, relativt genomtänkt inlägg om hur jag upplevde 2014 års popklimat, men två datakraschar samt en massa planerande kring min 40-årsfest (som pågår just nu i en liten norrbottnisk by, detta skrivs bland snö, träd och minusgrader) har gjort att jag inte riktigt har hunnit med.… Continue reading Hälsningar från norr!
Anteckningar från Florens
2015-01-14 14:05 Det första som möter mig på Florens flygplats, förutom den lilla specialchartrade bussen som kör oss exakt 75 meter, är ett Basic Channel-mönster i taket ovanför rullbandet till bagageutlämningen. Känns lovande. 15:14 Jag bor i rum 103 på Hotel Paris, Via dei banchi 2 är adressen, kom hit om du har vägarna förbi.… Continue reading Anteckningar från Florens
Tes, antites, syntes: Hal Hartley revisited
I går kväll fick jag för mig att det kanske kunde vara kul att se om Hal Hartleys svarta dramakomedi "Trust" (1990), en stretig, och kysk, kärlekshistoria där en misantropisk thirtysomething och en ny-dumpad och gravid tonårstjej förenas av allmän missanpassning, nonkonformism och hunsande föräldrar. En gammal favorit från förr som jag inte sett på… Continue reading Tes, antites, syntes: Hal Hartley revisited
Dö i ett krig
Jag blir mer och mer övertygad om att jag kommer att dö i ett krig. Det kanske grundar sig i att jag börjat använda Twitter dagligen, men inte enbart det. Samtidens villkor (inte bara Twitters villkor) verkar vara de medvetna missförstånden och vantolkningarna, den enögda tvärsäkerheten och självgodheten, nyansernas död; ja, vi människor verkar inte… Continue reading Dö i ett krig