Månad: januari 2015

Läsåret 1992/93 spenderade jag som utbytesstudent i en liten stad i Texas, boendes hos en tämligen värdelös värdfamilj som jag verkligen vantrivdes med. I sedvanligt sund amerikansk anda hade de ej ställt in MTV på tv:n för att skydda barnen från omoraliska influenser, men på matbordet fanns det alltid stora mängder Coca-Cola och en välfylld… Fortsätt läsa Poison Ivy (Katt Shea Ruben, 1992) →

Får man ta hunden med sej in i himlen? Och de andra djuren, vad händer med dem? Eftersom jag aldrig har varit intresserad av hästar har jag aldrig brytt mig om deras öde. Men idag, på Filmhuset, såg jag Ottilia Wahls fina kortfilm ”Trapalanda”, och fick lära mig att det påstås finnas ett rike för… Fortsätt läsa Trapalanda →

Tredje dagen i rad med gnagande tandvärk - min förhatliga visdomstand, som ända sedan Clinton var president fortfarande inte velat växa ut och på grund av tandläkarskräck fått sitta kvar (tills nu, jag kapitulerade slutligen i detta lågintensiva on-off krig och bokade tandläkartid), skickar ilar av smärta som strålar upp i huvud och hårbotten och gör… Fortsätt läsa Tandvärk →

Det är försent att sjukanmäla sig nu, en och en halv timme innan deadline, och jag är heller inte sjuk. Så jag bidrar med något litet: Oavslöjade ljud blir lätt till material. Mineraler och kol som smälter sönder i skyfall: https://soundcloud.com/jam-city/crisis

Fram till mitten av sextiotalet är Bertil Lundbergs etsningar som hieroglyfer, fulla av abstrakta figurer, krumelurer, linjer och streck med färg som järnfilspån. Sedan kommer klotet in i konsten - blödande, bubblande solar eller supernovor av färg. Det är uppenbarligen en bild så stark att den aldrig riktigt släpper taget om konstnären. Etsningarna heter saker som… Fortsätt läsa Lundbergs klot →

Den tunnaste boken i bokhyllan kom till under en tid när jag hade fri tillgång till en kopiator. (Bergen, 2006)