Författare: Ida Holmbom

Inga ord, men en hel ljudbild för advent. https://open.spotify.com/album/3y7j2BCB1M3AlocdxgYZt5?si=nvBQY-mPTsmBWG7xwu4KpA

I kommunen där jag jobbar finns en robot som heter Yasemin, hon kan bland annat hjälpa till med ansökningar om ekonomiskt bistånd. Roboten sitter och bestämmer du ska få, du ska inte få. Det är lätt att undra hur det går, ”Bra!” säger de ansvariga, och det kan man ju välja att lita på. ”Yasemin… Fortsätt läsa Yasemin →

eller vad gör Norén och Kafka den 20:e oktober? 1911 Skrev dåligt, nådde egentligen inte fram till den egentliga beskrivningens frihet, som gör att man får loss foten ur själva erfarenheten. 1917 (brev till Felix Weltsch) Kära Felix, jag väljer inte vilka dagar jag ska skriva till Dig, men idag (vilket inte betyder att det… Fortsätt läsa Det kunde vara värre →

Ibland får jag känslan att mitt jobb är biblioteket i Babel, allt mänskligt vetande några hyllmeter bort. ”När man kungjorde att Biblioteket omfattade alla böcker var den första reaktionen en enastående lyckokänsla” tänker jag men stirrar i verkligheten rakt på deckarhyllan och bokningsdatorn. Då händer det att jag vänder mig till dom ratade böckerna, aldrig… Fortsätt läsa Skott, springa rå och förtrollade föremål →

Vi var några gamla vänner under ett träd i regnet. Trädet omgärdades nästan fullständigt av Franz Ferdinand vilket var olustigt men egentligen ovidkommande. Luften var full av historier, korta och långa och olika sannolika, de stretade fram för att överrösta indierocken. Veronica berättade om sin farmor, det fick mig att skratta under lövverket och lägga… Fortsätt läsa Inga-Lill →

Tänk att det är Ghana igen, och fotboll, vilken loopare man blivit. Bara två körbanor, fotboll och Ghana, hela dagarna, i varje ord och i varje utandning. Lite som kvinnan på tunnelbanan som alltid pratar om Elsa Beskow, eller han på jobbet som sitter och mal trafikregler mellan 09 och 17. Där är man, så… Fortsätt läsa Samma igen →

Jag skrev en gång en text som sammanfattas såhär: I juli 2014 försvann hiplifeartisten Castro, aka Castro under Fire eller Castro da Destroyer. Ena minuten flög han fram på sin jet ski i Ada, nästa som uppslukad, spårlöst borta. Castros pappa tror inte att sonen är död, “Rapporten visar att hans jet ski inte välte, och… Fortsätt läsa Schrödinger →

Det är ju mänskligt att vara trött på fotboll, jag klandrar ingen, som ett varmt täcke har det legat över oss i veckor, månader. Men jag ber er att ägna den sista fotbollstanken åt René Higuita, för att han förkroppsligar allt som är kul. Aldrig tveka, aldrig göra det förväntade. Alltid välja den minst normala… Fortsätt läsa Hejdå, och hej →

Den läskigaste boken i biblioteket heter ”Föda utan rädsla”, den var jag tvungen att lägga i frysen som Joey i Vänner. Ingen bok som gick in för att skrämma mig kunde nånsin bli obehagligare än den, vars syfte måste varit att lugna mig. Jag skulle gärna citera nåt typiskt stycke, men den ligger i frysen.… Fortsätt läsa Air safety is a state of mind →

2015 (MMXV) var ett normalår som började en torsdag i den gregorianska kalendern. Ja jag minns det som ganska normalt. Jag minns inte att det var en torsdag i början, men har egentligen ingen anledning att ifrågasätta det. Jag minns att Junot var hertig av Abrantès. Jag minns kristallmottagarna. Jag minns jojon. Nej några minnen… Fortsätt läsa MMXV eller minnet av 2015 →