Inga-Lill

Vi var några gamla vänner under ett träd i regnet. Trädet omgärdades nästan fullständigt av Franz Ferdinand vilket var olustigt men egentligen ovidkommande. Luften var full av historier, korta och långa och olika sannolika, de stretade fram för att överrösta indierocken. Veronica berättade om sin farmor, det fick mig att skratta under lövverket och lägga till i minnet.
Och här.

Veronicas farmor Inga-Lill var lantbrevbärare, hon körde post på ensliga vägar till ensliga personer. Till exempel Allan Edwall. Han hade vid den tiden flyttat ut på landet, plötsligt ensam och extra mån om varje samtal han kunde få. För honom var brevbäraren oerhört viktig. Han ville veta allt om hennes liv, han lyssnade ivrigt, intervjuade och sög i sig. Älskade att ta del av hennes historia. Inga-Lill bodde längst ut på Värmdö, hon hade svårt att ta sig in till stan och berättade att hon precis köpt en riktigt stor frysbox. Allan snappade upp och noterade. Han samlade på livets små skärvor och glimtar. Det var en fin liten relation, den puttrade på, hon körde in i hans trädgård och han lyssnade på hennes liv.
1982 skrev han Inga-Lills låt, och han kom ihåg frysboxen.

Och varken katten eller jag befarar en hastig död i hunger eller svält
En fyrahundra liters box bevarar allt käk som jag från staden har beställt