”I’m trying to leave the 90s behind me / but they keep dragging me back”*

När 1990-talet inleddes var vi tonåringar och under decenniets gång blev vi vuxna. Listorna nedan är både sådant vi lyssnade på när det begav sig och annat som vi upptäckte efter hand. Som vilken annan period lever 1990-talet fortfarande, jämsides med samtiden, både nära och fjärran. Det är inte listor över de mest inflytelserika eller… Continue reading ”I’m trying to leave the 90s behind me / but they keep dragging me back”*

The Ballad of Dorothy Parker

Ellerströms har en ny utgåva ute med Dorothy Parkers dikter: Jag älskar dig till döds ändå. Urval och tolkning: Isabella Nilsson. Nilssons tolkningar av Parkers dikter är rätt sensationella. Fantastiska och finurliga. Pricksäkra som pilar och lätta som moln. Helt perfekt avvägda mellan det knivskarpa och det kaxigt slängiga. Jag har försökt mig på att… Continue reading The Ballad of Dorothy Parker

En 78-årsdag på gården – toner för sprallig valp och gipsgrå oktoberhimmel

Kikar man in på Twitter då och då under dagen, som jag brukar göra, hinner man skymta en hel del svisha förbi i flödet. Mycket får passera utan större reflektion, inte minst i tider då flödet är närmast mättat av kommentarer i valets efterdyningar. Idag råkade jag fästa blicken på ett inlägg av Janne Schaffer… Continue reading En 78-årsdag på gården – toner för sprallig valp och gipsgrå oktoberhimmel

Fyrkantiga världar

Bilden ovan är av ett vykort inhandlat på Royal Academy of Arts i London sommaren 2015. Semestervistelsen sammanföll lyckligtvis med Joseph Cornell: Wanderlust , förmodligen den mest sinnesutvidgande upplevelsen jag haft i utställningsväg. I konkurrens kanske med Paul McCarthy-retrospektiven Head Shop/Shop Head på Moderna Museet i Stockholm 2006. Till en början var Cornell endast bekant… Continue reading Fyrkantiga världar

The Flying Lizards sångerskor 2. Vivien Goldman

Den sångerska som fick mest uppmärksamhet på The Flying Lizards debut-lp 1979 var Deborah Evans, med sitt extremt coola och avmätta sätt att framföra ”Money” och ”Summertime Blues”, ”TV” med flera. Mindre uppmärksamhet fick – orättvist – Vivien Goldman, som skrev texten till och sjöng ”Her Story” och ”The Window”. Goldman är till skillnad från… Continue reading The Flying Lizards sångerskor 2. Vivien Goldman

På denna stora slätt som kallas världen

Jag är dåligt bevandrad i det iranska musiklandskapet. Detta blir jag varse särskilt medan mediekanalerna dag för dag under hösten skildrar kvinnornas och flickornas demonstrationer på gatorna i Iran och runtom i världen. Många gånger blir populärkulturen en väg till ny kunskap; en tv-serie eller poplåt droppar en referens som måste googlas och läsas om… Continue reading På denna stora slätt som kallas världen

Ständig upprepning

Så mycket musik beskylls slentrianmässigt för att vara tjatig, en hel del är tjatig närmast objektivt. I värsta fall är upprepningen fantasilöshet, idétorka, trygghetsnarkomani, feghet. På samma gång är den en förutsättning, ett krav för överlevnad. I Adolfo Bioy Casares’ Morels uppfinning konstateras att ”i allt vad vi gör måste oväntade, ständiga upprepningar förekomma”. Vad… Continue reading Ständig upprepning

Stil och terror

Rättegången mot klimatrebellerna i Återställ Våtmarkerna har inletts och tonen från allmänheten är hätsk, som vanligt när någon påpekar det uppenbara blir reaktionen aggressiv. Människan vill äta torterade djur nermald till korv, man vill köra bensindrivna bilar i innerstan, man vill flyga på semester till “främmande” länder. Många slår direkt över i Charlton Heston-läge och… Continue reading Stil och terror

No Hurry

Ett musikaliskt vykort från för 25 år sedan är mitt soundtrack till hösten. Australiensiska The Apartments sjunger en prokrastineringens nationalsång, med genialisk ekobas, funky drumming och flödande blås. drive all day with my shirt offbaby crawls listening to Trickysit around eating strawberriesthe days are getting longernight comes down so late we're in no hurry, drifting… Continue reading No Hurry