När 1990-talet inleddes var vi tonåringar och under decenniets gång blev vi vuxna. Listorna nedan är både sådant vi lyssnade på när det begav sig och annat som vi upptäckte efter hand. Som vilken annan period lever 1990-talet fortfarande, jämsides med samtiden, både nära och fjärran. Det är inte listor över de mest inflytelserika eller framgångsrika albumen och låtarna, ett facit eller kanon. Utan istället våra subjektiva favoriter, daterat oktober 2022, vårt strå till stacken av musikdiskussion/nörderi. Väldigt amerikanska Pitchforks motsvarighet, och mer anspråksfulla större grupparbete, fungerade som ett slags anti-inspiration.
/Mattias Holmberg och Stefan Zachrisson
* Citatet i rubriken är en rad från en låt på My Favorites nya EP Tender Is the Nightshift, Pt. 1
Bästa låt:
Massive Attack – Unfinished Sympathy (Wild Bunch, 1991)
Det är inte en teoretisk tjusning trots alla komponenter på plats: Produktionen som upplevdes chockartat fräsch när den kom och som världen fortfarande jobbar på att komma ikapp; de tunga rytmerna, scratchandet, de korta inbrotten av samplingar, de ödesmättade stråkarna och jazziga pianoackorden, Shara Nelsons själfulla stämma; att den blev en hitlåt och den minnesvärda videon som visades överallt då. ”Unfinished Sympathy” är att fylla ett mörker, ett ingenting, med rent vitt ljus. En enhet av ljud så stark att man är övertygad om att den alltid har funnits, att den alltid kommer att finnas och upplevas lika stark.
Bästa album:
Prefab Sprout – Jordan: the Comeback (Kitchenware, 1990)
Bästa Prefab Sprout-albumet? Fem olika personer kan lätt ge fem olika svar. Men det finns få bättre representanter för album-eran än Jordan – the Comeback. Dvs den era, från ca 1965–2000, då albumet är popmusikens övergripande konstnärliga statement. Att höra skivan – så vansinnigt varierad och rik – för första gången som 18-åring satte en standard, åtminstone för en själv. Influensen på både dåtid och 2020-talets samtid tycks dock minimal. Det spelar ingen roll; Paddy McAloons låtar (dess melodier, arrangemang och texter) var ”tidlösa” men ack så fräscha, dess elegans radikal. Och, som ni vet, ”if there ain’t a heaven that holds you tonight / they never sang doo-wop in Harlem.”
Topp 40 album:
1. Prefab Sprout – Jordan: the Comeback (Kitchenware, 1990)
Se ovan.
2. Pet Shop Boys – Very (Parlophone, 1993)
Ibland ironiskt parodisk, alltid fantastisk; Pet Shop Boys ”legoskiva” låter stort och stolt som ingenting annat och garanterat kan den vara ett stöd när vi ska frigöra oss från de inskränkta, fascistiska tankemönster som förgiftar vardagen i Sverige hösten 2022.
3. Massive Attack – Blue Lines (Wild Bunch, 1991)
Fantastiskt urbrittiskt hiphopalbum med ursprung i energifälten som uppstod kring explosionen av Neneh Cherrys Raw Like Sushi 1989.
4. The Montgolfier Brothers – Seventeen Stars (Vespertine & Son, 1999)
Britter som vägrar isolera sig mentalt på sin ö i Nordsjön och vet att Bordeaux bara är ett stenkast bort, som vill vara en del av en sofistikerad europeisk musiktradition tillsammans med Michel Legrand och artisterna på Les Disques du Crépuscule, som samplar Jacques Tatis film Semestersabotören och och står i nära kontakt med frankofile fränden Jake Thackrays själ.
5. Pet Shop Boys – Behaviour (Parlophone, 1990)
Ett självmedvetet kliv in i en ny era, ett 1990-tal med ett mörker både i nuet och i minnena, där älskare dör eller sviker och imperier faller.
6. Aphex Twin – Selected Ambient Works 85–92 (Apollo, 1992)
Brittisk tonåring besatt av syntar, elektronik och inspelningsutrustning som rycker på axlarna åt den elektroniska musikens tvångsmässiga genrekatalogisering. När hans pojkrumsexperiment i stämningar och melodier i efterhand hyllas som ett epokgörande mästerverk avslöjar han att urvalet gjordes av hans vänner för det var de här låtarna de bäst gillade att chilla till.
7. Paul Quinn & the Independent Group – Will I Ever Be Inside You? (Postcard, 1994)
Storslagen, dramatisk musik noir från Dundees Sinatra. Paul Quinns musikaliska låga sken som starkast ett kort tag under några år på 1990-talet, med sitt ”the sound of middle aged Scotland”.
8. The Magnetic Fields – 69 Love Songs (Merge, 1999)
69 poplåtar som samtliga är infallsrika på sitt eget sätt och kul att lyssna på, en ambition och bedrift av Stephin Merritt och hans medhjälpare som är svår att greppa idag.
9. Saint Etienne – So Tough (Heavenly, 1993)
De samplade dialogerna och monologerna från filmer och annat som knyter ihop detta löst hållna konceptalbum är lika viktiga för helheten som de fantastiska poplåtarna. ”Avenue”, ”Hobart Paving”, ”Leafhound” och ”Calico” fortfarande är bland de bästa bandet släppt (bland de bästa något band överhuvudtaget släppt).
10. Momus – Voyager (Creation, 1992)
Voyager är Momus mest optimistiska och varma skiva. Mer Wired än The Wire, så att säga, Väldigt ”1992” och del av en musikalisk tidsanda, en besläktad fluffighet finns inte minst inom dåtida elektronisk musik och hip hop.
11. Saint Etienne – Foxbase Alpha (Heavenly, 1991)
12. Marc Almond – Tenement Symphony (Some Bizarre, 1991)
13. Pulp – Intro (Gift, 1993)
14. It’s Immaterial – Song (Siren, 1990)
15. Stereolab – Dots and Loops (Duophonic, 1997)
16. Derek Jarman/Simon Fisher Turner – Blue (Mute, 1993)
17. Arab Strap – Philophobia (Chemikal Underground, 1998)
18. Ny Akustik – Ny Akustik (Hypermusic, 1999)
19. Komeda – Pop på svenska (NONS, 1993)
20. Digable Planets – Reachin’ (Pendulum, 1993)
21. Ultramarine – Every Man and Woman Is a Star (Brainiak, 1991)
22. A Tribe Called Quest – People’s Instinctive Traves and the Paths of Rhythm (Jive, 1990)
23. The Field Mice – So Said Kay (Sarah, 1990)
24. John Cale & Lou Reed – Songs For Drella (Sire, 1990)
25. My Bloody Valentine – Loveless (Creation, 1991)
26. My Favorite – Love At Absolute Zero (Double Agent, 1999)
27. Boards Of Canada – Music Has the Right to Children (Warp, 1998)
28. Arrested Development – 3 Years, 5 Months, and 2 Days in the Lite of… (Chrysalis, 1992)
29. Cocteau Twins – Heaven Or Las Vegas (4AD, 1990)
30. Denim – Back in Denim (Boy’s Own, 1992)
31. The Divine Comedy – Promenade (Setanta, 1994)
32. The Orchids – Unholy Soul (Sarah, 1991)
33. Pizzicato Five – This Year’s Girls (Seven Gods, 1994)
34. George Michael – Listen Without Prejudice vol. 1 (Epic, 1990)
35. Insides – Euphoria (Guernica, 1993)
36. R.E.M. – Out Of Time (Warner Bros., 1991)
37. Blueboy – Unisex (Sarah, 1994)
38. Robert Wyatt – Dondestan (Rough Trade, 1991)
39. Stina Nordenstam – And Then She Closed Her Eyes (Telegram, 1994)
40. Mark Hollis – Mark Hollis (Polydor, 1998)
Topp 20: Låtar
Ettan “Unfinished Sympathy” är vår gemensamma favoritlåt från 1990-talet. Plats 2-20 är låtar som inte finns med på skivorna i albumlistan.
1. Massive Attack – Unfinished Sympathy (Wild Bunch, 1991)
2. Electronic – Some Distant Memory (Factory, 1991)
3. Webstrarna – Vänner för livet (Sonet, 1992)
4. Everything But The Girl – Walking Wounded (Virgin, 1996)
5. Saint Etienne – Hug My Soul (Heavenly, 1994)
6. Scott Walker – Farmer in the City (Fontana, 1995)
7. Cath Carroll – Moves Like You (Factory, 1991)
8. Northern Picture Library – Catholic Easter Colours (Vinyl Japan, 1993)
9. Sade – Kiss of Life (Epic, 1992)
10. Eggstone – Wrong Heaven (Supersound Project, 1991)
11. The Orchids – Thaumaturgy (Sarah, 1992)
12. De La Soul – A Roller Skating Jam Named “Saturdays” (Big Life, 1991)
13. Mr. Fingers – Closer (MCA, 1992)
14. Huggy Bear – Her Jazz (Wiiija, 1993)
15. Tasmin Archer – Sleeping Satellite (EMI, 1992)
16. Monty – I Am Spartacus (Humbug, 1993)
17. Morrissey – Now My Heart is Full (Parlophone, 1994)
18. Disco Inferno – Footprints in the Snow (Rough Trade, 1994)
19. The Smashing Pumpkins – 1979 (Virgin, 1995)
20. The Pastels – Rough Riders (Domino, 1997)
BCNVT / BIBLIOTEK 