The Ballad of Dorothy Parker

Ellerströms har en ny utgåva ute med Dorothy Parkers dikter: Jag älskar dig till döds ändå. Urval och tolkning: Isabella Nilsson.

Nilssons tolkningar av Parkers dikter är rätt sensationella. Fantastiska och finurliga. Pricksäkra som pilar och lätta som moln. Helt perfekt avvägda mellan det knivskarpa och det kaxigt slängiga.

Jag har försökt mig på att läsa Dorothy Parker många gånger, i original och i de äldre översättningarna, men aldrig riktigt hittat fram. Endast små glimtar av poetisk storhet har jag lyckats ana mig till. I och med Isabella Nilssons översättningar är det plötsligt annorlunda. Några rader och hela dikter rinner ner som vatten (eller vin). Och en till. Och en till. Och till slut sitter man där och gapar (eller skrattar och jublar så bra det är). Lite som om Lennart Hellsing och Kristina Lugn plötsligt stigit upp från de döda i en och samma snabbkäftade salongslejon, Wilde-style.

Det kan kännas lite småtaskigt att jämföra med Kerstin Halléns och Uno Floréns tolkningar från 1977 men för att förstå grejen med Nilssons Dorothy Parker så kan det nog vara givande.

Dikten “Fighting Words” till exempel i först Halléns översättning:
Säg att jag är obeständig / och förfärligt egenkär, / ofta känner mig eländig – / men jag stannar ändå här.

Sen Nilsson:
Kalla mig naiv och dum, / kalla mig förbannat rå / kalla mig pervers och skum / jag älskar dig till döds ändå.

Fortsättning hos Hallén:
Säg att jag är resignerad / och så bortskämd man kan bli, / min replik av fan dikterad – / men mig blir du inte fri.

Men kritiserar du min dikt / så lämnar jag dig illa kvickt!

Nilsson:
Kalla mina möbler kitsch, / kalla mig ett substitut, / kalla mig en mager bitch – / jag blir dig trogen livet ut.

Men kalla mina dikter strunt… / Well, även jag kan ligga runt!

Ja Isabella Nilssons översättningar är coolare och modernare, vilket väl inte är så konstigt när de ställs bredvid 45 år äldre versioner. Det är en grej. Men i själva rytmen, rimmen och i den poetiska melodin, där märks verkligen skillnad och vad jag skulle kalla Isabella Nilssons geni. Addera sedan charm, humor och den där nödvändiga skuggan av svart så har du något verkligt speciellt framför dig.

Rödljus och köer och trams och tragik,
    barnvagnar stannar och rullar på nytt.
Tanter och ungdomar träffas på fik,
    märker de ens att vår kärlek har flytt?
Ingen som bryter ihop och tar flex,
    ingen som sörjer min kärlek till dig - 
och faktiskt så är det, mitt älskade ex,
    business as usual även hos mig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.