Month: May 2022

Theon Cross (konsert på Fasching, 25 maj) Theon Cross och hans tuba tycks ha blivit en riktig publikfavorit. Det är ju ett roligt instrument så inte så konstigt. Så stort och märkligt med ett ompfande och burrande ljud som skiljer ut den mot andra blåsinstrument mer vanliga i jazz-sammanhang. På Fasching spelar han ihop med… Continue reading 5 x kultur (vecka 21) →

Ibland trillar skivor bara på en av misstag, som i lördags på en fest: någon säger att Flying doesn't Help behöver avhandlas och att det är något konstigt med den, en vag känsla av onödighet och utsuddat självförtroende. Ett grått moln, en sprucken trottoar. En staniolvärld.  Anthony Moore slarvade bort ett O och blev A.… Continue reading Det hjälper inte att flyga →

Någon vettig förklaring till något ges aldrig. Allt blir bara en snyggt gjord meditativt långsam film om… ingenting. - Jan-Olov Andersson Jag var och såg thailändske experimentfilmaren Apichatpong Weerasethakuls (jag gillar honom så mycket att jag inte behövde googla stavningen) nya film, hans första internationella, "Memoria" på bio för några veckor sedan. En mycket, mycket… Continue reading Om att kolla på meditativt långsam film om ingenting ihop med fnittrande colombianska tanter →

På mjuk östgötska nämnde han deras namn med stor vördnad. Det var i radions Tracks som Kaj Kindvall introducerade oss som var barn och ungdomar under andra halvan av 1980-talet för en mängd kommersiellt lyckade namn. En del var lätta att glömma, andra lyckades behålla en lockelse och skimmer ett helt liv (Prince, Scritti Politti,… Continue reading Sorgliga sexiga sånger →

Precis som Stefan fascineras jag verkligen av Saults nya skiva. Hur hamnade de där kan man undra?  Efter hela fem skivor på tre år, märkliga och självklara allihopa. När de är som bäst känns det som om de får in halva pophistorien på bara några minuter, säg, Thriller, Donny Hathaway-disco, Tony Allen och något Brasilianskt.… Continue reading Äventyret på andra sidan havet →

Den frenetiskt produktiva producenten och låtskrivaren Dean Josiah Cover framstår som en samtidens motsvarighet till Burt Bacharach på sin 1960-talspeak. Hans konstnärliga linje – med lika delar kommersiell popkänsla och konceptuell avant-hjärna – är lika skarp oavsett om han samarbetar med Little Simz och Adele eller släpper egen Sault-musik. Så vad gör man när man… Continue reading Saults friska fläkt →

Jag har varit smått besatt av Norma Winstone sedan jag på måfå köpte Mike Taylor Remembered 2009. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig då, jag hade nog inte ens noterat att det skulle finnas sång med på den skivan, men plötsligt befann jag mig i en helt ny värld där mörka moln tornade… Continue reading Norma Winstone, Victoriateatern i Malmö 28/4 →

Då och då har man turen att hitta filmer som talar till en på ett djupare plan, som på något sätt speglar alla ens aesthetics och gör att man vill stanna i dom för evigt. Det behöver inte alls handla om att filmens narrativ är speciellt stark, snarare är det ofta tvärtom, det handlar mer… Continue reading “That summer, the calmest sea” →