5 x kultur (vecka 21)

Theon Cross (konsert på Fasching, 25 maj)

Theon Cross och hans tuba tycks ha blivit en riktig publikfavorit. Det är ju ett roligt instrument så inte så konstigt. Så stort och märkligt med ett ompfande och burrande ljud som skiljer ut den mot andra blåsinstrument mer vanliga i jazz-sammanhang. På Fasching spelar han ihop med en knixig gitarrist som är toppen när han håller sig lite på mattan, en trummis och en saxofonist som adderar både skönhet, rymd och hetta. Något svajigt alltihop i perioder men när det klickar så öppnas liksom dörren till en helt ny jazz, lika mycket karibiskt sväng som Kuti och Coltrane-intensivt.

Paradais (roman, Fernando Melchor)

Tät, frustande och skriven (och briljant översatt av Hanna Nordenhök) på en prosa som verkligen dallrar i hettan, pendlar mellan den polerade världen i det gated community där Polo jobbar med att torka hundskit och rengöra swimmingpools till världen utanför där skiten och utsattheten aldrig tycks gå att torka bort. Och gränsen däremellan.

Save Me (tv-serie, Svt Play)

Kanske inte det perfekta mötet mellan Line of Duty och Ken Loach som man hade hoppats på, men lite så… Bra skådisar (Stephen Graham, Lennie James) och fint fångade Londonmiljöer även om själva storyn möjligen blir väl förutsägbar. Men det beror förstås på hur det slutar det hela.

Städer och gränser (podcast-avsnitt, Staden)

Om inte podcasten Staden fått det stora folkbildarpriset än (vilket det nu är) så är det någon slags skandal. Outtröttliga och med en obruten nyfikenhet och vilja att sprida kunskap och lära sig nytt. Avsnitt efter avsnitt. Om städer och politik, städer och framtid, städer och kris, historia, mörker, ljus och vad du nu kan tänka dig. Eller som i avsnitt 136: Städer och gränser:

Vi vandrar längs stadsgränser i detta avsnitt, från medeltida oblattunna stadsmurar, till hamnens gräns mot havet, flodgränser mitt i städer, in i stormgravarna i Bodens fästningssystem och tar rygg på Stalkern som bakslugt och skuggande tränger sig in över gränser i den senkapitalistiska staden.

Liverpool – Real Madrid (fotbollsmatch, Champions League final)

Ja, Real Madrid lyckades, på något otroligt ologiskt vis knäcka Manchester City i semin. Som de lyckades göra med Chelsea och PSG i kvart och åttondel. Men hur många gånger kan man trolla fram kaniner ur hattar (eller mål ur nästa ingenting)? För inte kan de väl bryta ned årets, skoningslösa Liverpool, extremt revanschsugna efter sin snöpliga andra-plats i Premier League. En sista fotbollsexplosion innan vi går in i Nations League-lunk, sommar, sol och silly-season.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.