Klockan klämtar för kappvändarna

När valet närmar sig med stormsteg stegras känslan alltmer av att inte längre orka dalta med så kallade vuxna människor som beter sig som barn i trotsåldern. Men är den lockande oförsonligheten rätt väg att gå? Eller har vi kommit till vägs ände och det kan kvitta lika? Idag släpper The Radio Dept. sin vallåt… Continue reading Klockan klämtar för kappvändarna

Kommer jag någonsin hitta ut igen?

Mitten av augusti (eller är det slutet?) och världen snurrar bara snabbare och snabbare. Skolan börjar, jobbet börjar, födelsedagskalasen och kräftskivorna, fotbollsträningarna och fotbollsmatcherna, kom-ihåg-lapparna och inskrivningsblanketterna. Jag hinner men jag hinner inte sortera tankarna för att skriva ihop en bloggtext. Jag som hade så många bra idéer. Jag som hade tänkt ut att jag… Continue reading Kommer jag någonsin hitta ut igen?

Klasspappor, ett diorama

Mattias. Långsam och inåtvänd med tunna ögon. Allting avlångt. Blundade han när han pratade med oss? Mild och gulaktig, arkitekt.   Lars. Revisor, bräkande röst. Undergiven, blank flint, långa ögonfransar. Generat leende. Enligt dottern hade han en särskild handduk för stjärt. Han tog tag i handduken i två ändar, polerade skinkorna.   Jean kom alltid… Continue reading Klasspappor, ett diorama

Mitt huvud är mitt enda hus

Välkomna ska ni vara till vår nya följetong med hemma hos-reportage. Bläck charm nostalgi vassa tänders utsända kommer i denna serie besöka hela vårt avlånga lands Ekströms pulverkräm de la kräm artister (inkluderande men inte uteslutande poeter, profeter, kvarglömda bloggare, plankare, illegalfilmnedtankare, bandcampkloggare och annat löst folk som kan tänkas vilja läsa om sig själva).… Continue reading Mitt huvud är mitt enda hus

Peluché på repeat

Val om tre veckor och jag önskar att jag kunde skriva något vettigt angående det. Det närmaste jag kommer är att rekommendera Peluché som – i mitt huvud – implicit anti-SD/höger-musik: Det arty, flummiga, flödande, progressiva, heterogena, vardagliga, mänskliga, varma… = What the world needs now. Rhapsody Gonzalez, Amy Maskell och Sophie Lowe bildade Peluché… Continue reading Peluché på repeat

Salami Korv “Jimmy Dean”

"Vi gjorde som vi gjorde, och så blev det som det blev", bevingade ord från Trollrocks magiska mini-lp, enligt mig det bästa som släppts på skiva i Sverige nånsin. Senare förkortades namnet till Troll, vilka släppte två fantastiska fullängdare, och deras dunderhit "Jimmy Dean" borde knappast vara okänd för någon av bloggens besökare med tanke… Continue reading Salami Korv “Jimmy Dean”

Sådant som alla borde tycka är fantastiskt

När hörde du senast att ”sådant som ser trevligt ut” är harkäppsmunkar? Eller att något ”betagande sött” är en melon, på vilken någon målat ett barnansikte? I en av mina utflykter till det förgångna kommer jag i kontakt med ”Kuddboken”. Och en ny värld vecklas ut, lika spännande som oförutsägbar. Boken nedtecknades på 1000-talet av… Continue reading Sådant som alla borde tycka är fantastiskt

Don’t be a rocker, be a star

Det regnar här i Stockholm idag, vilket denna sommar ju känns nästan lika exotiskt som ett vulkanutbrott i Observatorielunden. En offergåva till vädergudarna må vara på sin plats, det är ändå skada att himlen förmörkas av moln just idag då stjärnfallet Perseiderna når sin kulmen. Varje år vid den här tiden skär jorden banan för… Continue reading Don’t be a rocker, be a star

BCNVT presenterar: Testbild! “Stad” på Rönnells. Live & ny skiva!

BCNVT på Rönnells Antikvariat, Stockholm. Torsdag 8 november 2018, kl 18–22. Vi firar utgivningen av nya Testbild!-skivan Stad (som släpps av Kalligrammofon), med livemusik, skivförsäljning och gäster. Mer info kommer! Facebook-eventet. Förbeställ, och lyssna på smakprov från, Stad: https://kalligrammofon.bandcamp.com/album/stad "Testbild!s new album was recorded at Sonores Studios in Gothenburg, deep inside a hidden shelter where… Continue reading BCNVT presenterar: Testbild! “Stad” på Rönnells. Live & ny skiva!

Ett gulnat vykort

Det finns många likheter mellan Alison Statton & Spikes nya skiva och Left av Most Valuable Players som jag skrivit om tidigare. De är båda exempel på perfekta sensommarskivor som får en att minnas de svala kvällarna på öde badstränder, sanden i fickorna, krasandet av snäckskal under fötterna. Känslan av att augustikvällarna nalkas med sitt suggestiva kräftmörker. De… Continue reading Ett gulnat vykort