Month: August 2018

När valet närmar sig med stormsteg stegras känslan alltmer av att inte längre orka dalta med så kallade vuxna människor som beter sig som barn i trotsåldern. Men är den lockande oförsonligheten rätt väg att gå? Eller har vi kommit till vägs ände och det kan kvitta lika? Idag släpper The Radio Dept. sin vallåt… Continue reading Klockan klämtar för kappvändarna →

Joseph Stalin var 162 centimeter lång, hade sammanvuxna tår och en vänsterarm som var kortare än den högra. I ansiktet fanns ärr från smittkoppor, som Kremls sminkörer försökte dölja, och när han gick haltade han eftersom en vagn vält över honom när han var tolv år gammal. För inget av detta kompenserade hans personlighet, och… Continue reading Try marxism! →

En man målar nyckelpigor och kopierar manuskript på kunglig befallning medan han väntar på ångmaskinens tidsålder. En annan döms av en namnlös kvinna att stå på uppfarten och stirra ner i en vattenpöl, som straff för att han hällt honung över gröten på fel sätt. En tredje var en central karaktär i en såpopera men… Continue reading Tom Jenks: Fem Krympor →

Det är osäkert exakt vad det kommer att handla om nu, och det passar i och för sig ganska bra. Jag funderade på ämnet inför bloggtillfällen redan under våren tror jag, men andra ämnen kom före. Kanske för att det rör sig om ett knippe tankar som spretar och som har väckts vid olika tillfällen… Continue reading Stoppa osäkerheten – nej aldrig! →

Mitten av augusti (eller är det slutet?) och världen snurrar bara snabbare och snabbare. Skolan börjar, jobbet börjar, födelsedagskalasen och kräftskivorna, fotbollsträningarna och fotbollsmatcherna, kom-ihåg-lapparna och inskrivningsblanketterna. Jag hinner men jag hinner inte sortera tankarna för att skriva ihop en bloggtext. Jag som hade så många bra idéer. Jag som hade tänkt ut att jag… Continue reading Kommer jag någonsin hitta ut igen? →

Mattias. Långsam och inåtvänd med tunna ögon. Allting avlångt. Blundade han när han pratade med oss? Mild och gulaktig, arkitekt.   Lars. Revisor, bräkande röst. Undergiven, blank flint, långa ögonfransar. Generat leende. Enligt dottern hade han en särskild handduk för stjärt. Han tog tag i handduken i två ändar, polerade skinkorna.   Jean kom alltid… Continue reading Klasspappor, ett diorama →

Välkomna ska ni vara till vår nya följetong med hemma hos-reportage. Bläck charm nostalgi vassa tänders utsända kommer i denna serie besöka hela vårt avlånga lands Ekströms pulverkräm de la kräm artister (inkluderande men inte uteslutande poeter, profeter, kvarglömda bloggare, plankare, illegalfilmnedtankare, bandcampkloggare och annat löst folk som kan tänkas vilja läsa om sig själva).… Continue reading Mitt huvud är mitt enda hus →

Val om tre veckor och jag önskar att jag kunde skriva något vettigt angående det. Det närmaste jag kommer är att rekommendera Peluché som – i mitt huvud – implicit anti-SD/höger-musik: Det arty, flummiga, flödande, progressiva, heterogena, vardagliga, mänskliga, varma… = What the world needs now. Rhapsody Gonzalez, Amy Maskell och Sophie Lowe bildade Peluché… Continue reading Peluché på repeat →

"Vi gjorde som vi gjorde, och så blev det som det blev", bevingade ord från Trollrocks magiska mini-lp, enligt mig det bästa som släppts på skiva i Sverige nånsin. Senare förkortades namnet till Troll, vilka släppte två fantastiska fullängdare, och deras dunderhit "Jimmy Dean" borde knappast vara okänd för någon av bloggens besökare med tanke… Continue reading Salami Korv “Jimmy Dean” →

När hörde du senast att ”sådant som ser trevligt ut” är harkäppsmunkar? Eller att något ”betagande sött” är en melon, på vilken någon målat ett barnansikte? I en av mina utflykter till det förgångna kommer jag i kontakt med ”Kuddboken”. Och en ny värld vecklas ut, lika spännande som oförutsägbar. Boken nedtecknades på 1000-talet av… Continue reading Sådant som alla borde tycka är fantastiskt →