Det finns många likheter mellan Alison Statton & Spikes nya skiva och Left av Most Valuable Players som jag skrivit om tidigare. De är båda exempel på perfekta sensommarskivor som får en att minnas de svala kvällarna på öde badstränder, sanden i fickorna, krasandet av snäckskal under fötterna. Känslan av att augustikvällarna nalkas med sitt suggestiva kräftmörker. De är också bra påminnelser till mig själv om att all musik inte behöver innehålla hundratals ackord och knixiga Henry Cowarrangemang för att kännas relevant. Alison Statton & Spike behöver inte göra sig intressanta, de kan fylla sina låtar med ganska fula digitala synthar och trummaskiner likaväl som fioler och gitarrer, de känner fullt förtroende för den egna förmågan att snickra ihop fantastisk skugg-pop med det som för tillfället finns till hands. Tänk att det är 36 år sedan La Varieté kom, och att Colossal Youth är ännu äldre. Att Current Obsessions bara är en obskyr fotnot och att det är den varmaste sommaren på 260 år (när kommer regnet? våra paraplyer stampar i marken av otålighet).
BCNVT / BIBLIOTEK 