Ett gulnat vykort

bimini 2

Det finns många likheter mellan Alison Statton & Spikes nya skiva och Left av Most Valuable Players som jag skrivit om tidigare. De är båda exempel på perfekta sensommarskivor som får en att minnas de svala kvällarna på öde badstränder, sanden i fickorna, krasandet av snäckskal under fötterna. Känslan av att augustikvällarna nalkas med sitt suggestiva kräftmörker. De är också bra påminnelser till mig själv om att all musik inte behöver innehålla hundratals ackord och knixiga Henry Cowarrangemang för att kännas relevant. Alison Statton & Spike behöver inte göra sig intressanta, de kan fylla sina låtar med ganska fula digitala synthar och trummaskiner likaväl som fioler och gitarrer, de känner fullt förtroende för den egna förmågan att snickra ihop fantastisk skugg-pop med det som för tillfället finns till hands. Tänk att det är 36 år sedan La Varieté kom, och att Colossal Youth är ännu äldre. Att Current Obsessions bara är en obskyr fotnot och att det är den varmaste sommaren på 260 år (när kommer regnet? våra paraplyer stampar i marken av otålighet).

Bimini Twist känns som ett lyckligt slut, ett gulnat vykort från den tiden då alla var glada och obekymrade. På baksidan står det:

“Kunde inte båten köra mellan vågorna? Så slapp man bli sjösjuk. Vi satt i skuggan av ett skitfult berg och åt portugisiska sardiner, hoppade i och blåste ut röken under vattnet. Ciggen är slut apropå det, kan du skicka flera? Eller nej förresten gör inte det. Hoppas getingarna fyller ditt saftglas och att inte färgen på bocciakloten flagnat för mycket, vi ses i september!”

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.