Det hjälper inte att flyga

Ibland trillar skivor bara på en av misstag, som i lördags på en fest: någon säger att Flying doesn't Help behöver avhandlas och att det är något konstigt med den, en vag känsla av onödighet och utsuddat självförtroende. Ett grått moln, en sprucken trottoar. En staniolvärld.  Anthony Moore slarvade bort ett O och blev A.… Fortsätt läsa Det hjälper inte att flyga

Norma Winstone, Victoriateatern i Malmö 28/4

Jag har varit smått besatt av Norma Winstone sedan jag på måfå köpte Mike Taylor Remembered 2009. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig då, jag hade nog inte ens noterat att det skulle finnas sång med på den skivan, men plötsligt befann jag mig i en helt ny värld där mörka moln tornade… Fortsätt läsa Norma Winstone, Victoriateatern i Malmö 28/4

Popen som bubblar och kokar över

För varje dag som går, varje minut som tickar blir man mer och mer övertygad om det meningslösa i att försöka vidareutveckla det konstnärliga i popmusiken, att försöka hitta nya osnitslade banor ut i vildmarken. Det är en ganska deprimerande tanke, även om det i förlängningen kanske inte är så farligt som man tror. Men då… Fortsätt läsa Popen som bubblar och kokar över

Hur låter blyerts?

Olle Borg är ryktbar minimalistisk konstnär som säljer tavlor för 100.000-tals kronor. Han är också före detta medlem i Plast och Ruhr, två av Sveriges första industriband (i brist på bättre benämning). Plast släppte sin enda EP på Stranded 1980 (bolagets andra släpp sedan starten), en skiva som ger en ganska charmigt destruktiv inblick i… Fortsätt läsa Hur låter blyerts?

Ett gulnat vykort

Det finns många likheter mellan Alison Statton & Spikes nya skiva och Left av Most Valuable Players som jag skrivit om tidigare. De är båda exempel på perfekta sensommarskivor som får en att minnas de svala kvällarna på öde badstränder, sanden i fickorna, krasandet av snäckskal under fötterna. Känslan av att augustikvällarna nalkas med sitt suggestiva kräftmörker. De… Fortsätt läsa Ett gulnat vykort

The Lindsay Cooper Songbook, Café OTO 16/6

Lindsay Cooper (1951-2013) var synnerligen aktiv i de mer progressiva delarna av den brittiska musikscenen på 70- och 80-talen. Hon spelade fagott, oboe, sax och flöjt med Henry Cow, National Health, Comus, News From Babel med flera, skrev och spelade in musik i eget namn och friformsimproviserade med Feminist Improvising Group (där bland annat filmregissören Sally Potter… Fortsätt läsa The Lindsay Cooper Songbook, Café OTO 16/6

Den inre resan, det trygga mörkret

Osorterade tankar om Dan Olssons kassett Relaxing and Stress Relieving Music for Smartphone Users (Zeon Light): Dawn - sjungande skålar, ett tusen kvittrande fåglar i brokiga färger, cikador, syrsor, ibland uppenbarar sig en vanlig svensk kråka. Plötsligt en saxofon och en synthbas, mörk dub och jazziga slingor. Stämningen blir gladare, uppsluppen, afropoppig. Så sorgsnare igen, en uråldrig… Fortsätt läsa Den inre resan, det trygga mörkret