Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
L.T. Fisk live på Asino, 19/9 Asino är ett ganska nytt ställe i Malmö, alldeles invid den famösa "knarkrondellen" vid Folkets park. Förr om åren låg det en ganska vanlig pizzeria här, driven av ett gammalt par som aldrig log, där man kunde köpa billig öl och sitta och snacka ifred. Det går inte riktigt… Continue reading Gyllene ljus och konfessionslösa psalmer
Horseface live på Plan B, 19/5 Ett kantigt beat på en sampler, riktiga trummor faller in, en elbas och en gitarr som spelar uppfinningsrika motrytmer för varandra, och så är låten igång. Lite förväntansfullt haltande, som en euforisk ensamdans på kryckor. En fiol, några träblock och på samma gång uppfordrande som svävande sång på finska.… Continue reading Ett moln av olikfärgade legobitar
Jag hade inga skivor med David Bowie när jag var yngre, men gillade både Let's Dance och Scary Monsters i 12-årsåldern och minns att vi dissekerade texten till Space Oddity med stor behållning. Ziggy Stardust (låten) var en favorit i tonåren, fast då i Bauhaus version. Annars kan jag inte påstå att jag lyssnade speciellt… Continue reading Gåtan David Bowie
Stefans lista 1/6 inspirerade mig till att försöka mig på en egen, vilket var lättare sagt än gjort. Vissa år tedde sig fullständigt omöjliga och fick ersättas med EP:s, andra hade hur många kandidater som helst (se exempelvis 1981 där jag i ren protest har med två kandidater som jag verkligen inte kan välja mellan).… Continue reading 50% mindfulness och 50% huvudvärk
Ibland trillar skivor bara på en av misstag, som i lördags på en fest: någon säger att Flying doesn't Help behöver avhandlas och att det är något konstigt med den, en vag känsla av onödighet och utsuddat självförtroende. Ett grått moln, en sprucken trottoar. En staniolvärld. Anthony Moore slarvade bort ett O och blev A.… Continue reading Det hjälper inte att flyga
Jag har varit smått besatt av Norma Winstone sedan jag på måfå köpte Mike Taylor Remembered 2009. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig då, jag hade nog inte ens noterat att det skulle finnas sång med på den skivan, men plötsligt befann jag mig i en helt ny värld där mörka moln tornade… Continue reading Norma Winstone, Victoriateatern i Malmö 28/4
För varje dag som går, varje minut som tickar blir man mer och mer övertygad om det meningslösa i att försöka vidareutveckla det konstnärliga i popmusiken, att försöka hitta nya osnitslade banor ut i vildmarken. Det är en ganska deprimerande tanke, även om det i förlängningen kanske inte är så farligt som man tror. Men då… Continue reading Popen som bubblar och kokar över
Det bästa från 2010-talet: 10 album, 10 filmer, 10 böcker och ett musikstycke. I bokstavsordning. Album: Olle Borg - s/t (2018) David Bowie - Blackstar (2016) Brežnev Fun Club - Il Misantropo Felice (2015) Miho Hazama - Dancer In Nowhere (2019) Hilberts Hotell - Release of Loss (2019) Kabinett Död - Khatiztan (2017) Most Valuable… Continue reading Mitt 10-tal
Olle Borg är ryktbar minimalistisk konstnär som säljer tavlor för 100.000-tals kronor. Han är också före detta medlem i Plast och Ruhr, två av Sveriges första industriband (i brist på bättre benämning). Plast släppte sin enda EP på Stranded 1980 (bolagets andra släpp sedan starten), en skiva som ger en ganska charmigt destruktiv inblick i… Continue reading Hur låter blyerts?
Det finns många likheter mellan Alison Statton & Spikes nya skiva och Left av Most Valuable Players som jag skrivit om tidigare. De är båda exempel på perfekta sensommarskivor som får en att minnas de svala kvällarna på öde badstränder, sanden i fickorna, krasandet av snäckskal under fötterna. Känslan av att augustikvällarna nalkas med sitt suggestiva kräftmörker. De… Continue reading Ett gulnat vykort
Lately, we've had the feeling that the internet, at the actual peak of social media platforms, has become a crowded town square where everybody wants to be heard, everybody wants our attention and in order to get it, they shout. Out of habit and innocence, we joined the shouting: "Listen to us!" "Listen to us!",… Continue reading Sommarens snyggaste mardrömmar
I just wanted to say: thanks Lindsay, and thanks Yumi. This one I dedicate to you both.
Lindsay Cooper (1951-2013) var synnerligen aktiv i de mer progressiva delarna av den brittiska musikscenen på 70- och 80-talen. Hon spelade fagott, oboe, sax och flöjt med Henry Cow, National Health, Comus, News From Babel med flera, skrev och spelade in musik i eget namn och friformsimproviserade med Feminist Improvising Group (där bland annat filmregissören Sally Potter… Continue reading The Lindsay Cooper Songbook, Café OTO 16/6
Osorterade tankar om Dan Olssons kassett Relaxing and Stress Relieving Music for Smartphone Users (Zeon Light): Dawn - sjungande skålar, ett tusen kvittrande fåglar i brokiga färger, cikador, syrsor, ibland uppenbarar sig en vanlig svensk kråka. Plötsligt en saxofon och en synthbas, mörk dub och jazziga slingor. Stämningen blir gladare, uppsluppen, afropoppig. Så sorgsnare igen, en uråldrig… Continue reading Den inre resan, det trygga mörkret
"I began to compose almost without realizing it, that when I was 14 years of age. I would write and feel the sound prowling my poems. Inspired by my parents, I listened to music since I was little, of all kinds, from grassroots to Beethoven. In the land where I was born, Rio Grande do… Continue reading Den sista musiken man någonsin kommer höra
(ofullbordad anteckning, 150428) Under en diskussion på ett socialt forum där jag efterlyste tyska författare som jag borde sätta mig in i uppmanades jag att läsa Huvudet av Ernst Augustin från 1962: ”ett mästerverk till bortglömd bok – om en man som står på balkongen (en så kallad balkongståare, ni har alla sett en sådan) som stilla… Continue reading Dörrman
https://youtu.be/oEtJCE6OKYc en veritabel tidsmaskin. jag slussas omedelbart tillbaka till hösten -91, känner smaken av bakad potatis med paprikapulver och riven ost i första egna lägenheten, vino tinto, livsleda
Tom OC Wilson is perhaps a name that most of you don't come across every day. Yet he made last year's best album according to me (together with Karda Estra and L'Rain of course), the genre defying Tell a Friend. It's an album that combines the insanity of idiosyncratic British artists like Syd Barrett with… Continue reading Tom OC Wilson interviewed by Petter Herbertsson
Phantom Thread är en film som ser ut att smaka som rött vin i höga kristallglas, att kännas som mörkblå sammet under fotsulorna. Den blixtrar som spegelreflexer från silverbestick på linneduk och klirrar som det svaga ljudet från en tekopp mot ett fat. Till slut förvandlas den till en korg med giftig svamp. Silhouette Dreams av Adrian Younge… Continue reading Fantomtrådar
Karda Estra is one of the most interesting contemporary artists I've come across in the last ten years or so. Often described as 'cinematic', or unfairly associated with the horrible neo prog scene, this music certainly does something to my head, conjure up dark images and shadowy worlds of dreamt up SF movies of the 70's,… Continue reading Richard Wileman of Karda Estra interviewed by Petter Herbertsson
BCNVT / BIBLIOTEK 