Month: October 2018

Fasching var helt utsålt när Yasuaki Shimizu och Visbible Cloaks gästade (29/10). Jag är dålig på att bedöma ålder men de flesta på plats lär inte ha varit påtänkta när Shimizu släppte sina (numera) mest bekanta 80-talsskivor. Det svenska intresset för japansk musik varierar men finns alltid där, och bygger sällan på nostalgi. Japan hittar… Continue reading Ambiens, appropriering och exotica, Stockholm vs Japan →

På onsdag är det halloween, en hittepå-högtid vi har importerat från staterna för att kommersens hjul ska fortsätta snurra. Men om ni ändå ska fira, och har ledsnat på de klassiska halloween-hitsen från Misfits, Shaggs, och Stenkula fritids, presenterar jag här en finfin bit från min skivsamling att svepa häxbrygden till. Spåret kommer från albumet… Continue reading Asa Duncan & Frank Sullivan “It’s Halloween” (197?) →

eller vad gör Norén och Kafka den 20:e oktober? 1911 Skrev dåligt, nådde egentligen inte fram till den egentliga beskrivningens frihet, som gör att man får loss foten ur själva erfarenheten. 1917 (brev till Felix Weltsch) Kära Felix, jag väljer inte vilka dagar jag ska skriva till Dig, men idag (vilket inte betyder att det… Continue reading Det kunde vara värre →

Efter jobbet kliver jag på tunnelbanan vid universitetet. Jag brukar kolla vad tunnelbanevagnen heter, om det är ett tåg av den nyare modellen. Vagnen jag kliver in i är döpt till Bodil. Det passar bra. I väskan har jag Bodil Malmstens bok Så gör jag – konsten att skriva från 2012, som jag just idag har… Continue reading Vad skulle Bodil ha sagt? →

Lördag The Lexington, Pentonville Road. The Clientele. En underbar spelning. Bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Det känns som att Alasdair Maclean verkligen älskar att sjunga de här sångerna. I Islington. Om Islington. Missing, We Could Walk Together. Lunar Days... Bättre än den där spelningen på Debaser (eller var det på Universitetet?)… Continue reading Londinium →

https://www.youtube.com/watch?v=jOOmNbOYpzg SHIDA SHAHABI! Chloris! (Spelar dessutom imorgon torsdag på Rönnells)

Det händer ibland att jag sitter på jobbet (som nu) och överväger andra karriärvägar. Bland mina mer kreativa alternativ finns exempelvis ölnamnskonsult till svenska craft beer-bryggare (vad sägs om Kräft beer, en red ale som dydjuren liksom bara kräver), eller varumärkesbyggare åt Magnus Kreppers halslänk. Ibland dagdrömmer jag också om att äntligen starta det där… Continue reading Varför luger du?* →

”Begreppet samlingsskiva låter kanske inte så sexigt – som en The Greatest Hits-samling som legat vid disken på ett Statoil i ett decennium eller avskrapet från en svunnen tid.” /Festivalrykten Nej, att ”sammanställa samlingsskivor” tillhör kanske inte popmusikens mest glamorösa uppgifter. Men någon måste göra det och ibland har det varit jag. För mig har… Continue reading Avskrapet från en svunnen tid →

Vi har snackat algoritmer här i bloggen tidigare, och lär säkert göra det igen. Jag tar gärna del av dess fördelar när jag så själv önskar, men så småningom rycker den arkeologiska nerven till och kräver något som, om man ska snacka Websterska, "smakar äventyr". Äventyr finns överallt, bara man letar, och det senaste året… Continue reading Det måste vara videon →

Niclas sa att man gjort experiment med spindlar, testat droger på dem, och att kaffe var farligast av alla. "Det är dåligt för människor, och för spindlar… det förstör hela deras liv!" Jag snabbstuderade saken, och näten som vävts efter marijuana, amfetamin, koffein osv, var verkligen förbluffande. De visade dock inget signifikant om drogernas effekt… Continue reading Before and after science →

Länge har jag velat lära mig att boxas. Varför? Gud vet. Den ultimata formen för att få utlopp för sina aggressioner, har jag nog resonerat. Samtidigt tål jag inte att se våld, läsa om det, för varje mening som beskriver hur en kroppsdel misshandlas vrider sig mina inälvor runt sig själva i obehag. Varje organ… Continue reading 10, 9, 8, 7… →

Olle Borg är ryktbar minimalistisk konstnär som säljer tavlor för 100.000-tals kronor. Han är också före detta medlem i Plast och Ruhr, två av Sveriges första industriband (i brist på bättre benämning). Plast släppte sin enda EP på Stranded 1980 (bolagets andra släpp sedan starten), en skiva som ger en ganska charmigt destruktiv inblick i… Continue reading Hur låter blyerts? →

De flesta kvällar är jag hemma. Men den här veckan har evenemangen, och därmed de små utflykterna i stan, hopat sig ordentligt. Först var det butohdans, sedan en kväll Under bron – Kväll Höglund – med enbart Kjell Höglunds musik i högtalarna, och i morgon lördag blir det mer dans men inte butoh. Där tar… Continue reading Oförutsedda 2 för 1-upplevelser →

Den femtonde oktober öppnar Cold War Steves första utställning A Brief History of the World (1953-2018) på The Social i London. “It documents many of the major events that have shaped the modern world in a series of deeply kaleidoscopic images. The collection presents an alternate history – a timeline is haunted by the stalking Zelig-like… Continue reading “But my followers get it. We are all in this club, laughing at these absurd idiots in power.” →

Tänker på vindlande pianostycken och deras lätthet. Iiris Viljanens och Elena Kats-Chernins. Som motsatsen till själva pianokroppen, dess massiva fyrkantighet. Som en amerikanare, som en likkista. Varför slutade jag spela piano? Varför började jag, kanske snarare. För att mamma sa att det är så kul att kunna när man är vuxen. Var det därför det… Continue reading Elfenben och ebenholts →

Det var en gång en enhetsdag, och som en kombination av lite teambuilding och tidsfördriv i väntan på lunch bestämdes det att vi skulle leka hänga gubbe. Det blev efter ett tag min tur, och jag stegade fram och streckade upp _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _… Continue reading Burgundofaraåfärde →