Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Önskar jag bloggat mer! Önskar jag bloggat mindre under grossess och hunger, svår klåda, tjock dimma. Minns så lite av året men vet att jag skrev om fåglar och tårar, sjukdom, hotell. Vad lyssnade jag på! Unga grannens sammanbrott på andra sidan badrumsväggen, gamla grannens långa skratt inifrån psykosen. Och så mammas uppsluppna röst i… Fortsätt läsa Mitt 2018 / Bibbas kök / mackan efteråt
https://www.youtube.com/watch?v=jOOmNbOYpzg SHIDA SHAHABI! Chloris! (Spelar dessutom imorgon torsdag på Rönnells)
Tänker på vindlande pianostycken och deras lätthet. Iiris Viljanens och Elena Kats-Chernins. Som motsatsen till själva pianokroppen, dess massiva fyrkantighet. Som en amerikanare, som en likkista. Varför slutade jag spela piano? Varför började jag, kanske snarare. För att mamma sa att det är så kul att kunna när man är vuxen. Var det därför det… Fortsätt läsa Elfenben och ebenholts
En mamma som alltid är hemma och ser på tysk tv, som går omkring långsamt i villan och gör fint bland växter och dockor, porslinsgäss med halsdukar En mamma som gått i Adolf Fredriks musikklasser, som alltid jobbar, som är så ledsen och förvånad över att hennes dotter sjunger så falskt En mamma… Fortsätt läsa Vidare anteckningar innan demensen
Mattias. Långsam och inåtvänd med tunna ögon. Allting avlångt. Blundade han när han pratade med oss? Mild och gulaktig, arkitekt. Lars. Revisor, bräkande röst. Undergiven, blank flint, långa ögonfransar. Generat leende. Enligt dottern hade han en särskild handduk för stjärt. Han tog tag i handduken i två ändar, polerade skinkorna. Jean kom alltid… Fortsätt läsa Klasspappor, ett diorama
Vill inte säga nåt om sommaren, vill säga nåt om sår. Vaknade inrullad i ett lakan, samma små djur på väggen ovanför som igår, tallar utanför fönstret, björkar som kanske dör. Barnet ville inte ha sin yoghurt, men ett rött äpple. Jag diskade i nattlinne, svettades på halsen. Allt kändes som scen för länge sedan.… Fortsätt läsa Vårt sommarlov
Väntar tårarna vi aldrig fällde på oss i små sjöar? Eller i osynliga floder som rinner mot sorg? Jag tänker på tårar, den enda kroppsvätska som inte väcker allmänt äckel. Är det för att dom är luktlösa, befriade från färg? Jag väntade på dom länge, dom glada tårarna, när jag nyss fött barn för ett… Fortsätt läsa Blöta vanor
"Idéerna som uppkommit inför det här blogguppdraget har varit flera och inbegripit ambitiösa satsningar; jag ville ta mig an tiden, medvetandefilosofin och Harmoni Expo" "När vi startade upp den här bloggen igen, för någon vecka sedan, tänkte jag: nu ska jag verkligen ta chansen att göra någonting av de där essä-idéerna jag gått och burit på… Fortsätt läsa Det ogjorda
Måsarna flög i väg och det blev lite ensamt. Nu tittar jag på kråkor. En tanke i den sakta dallrande värmen: jag tycker om asätare för deras pragmatiska sidor. Till exempel maraboustork, gam, järv och kräfta. För visst är det lätt att spegla sig i nöjdheten hos vem som helst som plockar fram en rest… Fortsätt läsa Nekrofagens diskreta charm
BCNVT / BIBLIOTEK 