Mitt 2018 / Bibbas kök / mackan efteråt

Önskar jag bloggat mer! Önskar jag bloggat mindre under grossess och hunger, svår klåda, tjock dimma. Minns så lite av året men vet att jag skrev om fåglar och tårar, sjukdom, hotell. Vad lyssnade jag på! Unga grannens sammanbrott på andra sidan badrumsväggen, gamla grannens långa skratt inifrån psykosen. Och så mammas uppsluppna röst i… Continue reading Mitt 2018 / Bibbas kök / mackan efteråt

Elfenben och ebenholts

Tänker på vindlande pianostycken och deras lätthet. Iiris Viljanens och Elena Kats-Chernins. Som motsatsen till själva pianokroppen, dess massiva fyrkantighet. Som en amerikanare, som en likkista. Varför slutade jag spela piano? Varför började jag, kanske snarare. För att mamma sa att det är så kul att kunna när man är vuxen. Var det därför det… Continue reading Elfenben och ebenholts

Klasspappor, ett diorama

Mattias. Långsam och inåtvänd med tunna ögon. Allting avlångt. Blundade han när han pratade med oss? Mild och gulaktig, arkitekt.   Lars. Revisor, bräkande röst. Undergiven, blank flint, långa ögonfransar. Generat leende. Enligt dottern hade han en särskild handduk för stjärt. Han tog tag i handduken i två ändar, polerade skinkorna.   Jean kom alltid… Continue reading Klasspappor, ett diorama