Vårt sommarlov

Vill inte säga nåt om sommaren, vill säga nåt om sår. Vaknade inrullad i ett lakan, samma små djur på väggen ovanför som igår, tallar utanför fönstret, björkar som kanske dör. Barnet ville inte ha sin yoghurt, men ett rött äpple. Jag diskade i nattlinne, svettades på halsen. Allt kändes som scen för länge sedan. Så välte det fulla bestickstället, kanske fick det vattenplaning. Jag fångade det i fallet, och plötsligt hade den vassa änden på en kniv borrat sig in i där finger möter hand? Kniven satt fast. Fick rycka ut den med ett ljud jag inte riktigt minns. Även detta liksom medeltida. Det var inte mitt fel! skrek barnet. Kliv inte i blodet! skrek jag. Ringde några samtal, torkade blodet från kaklet. Stan tömd på folk. Borstade tänderna med högerhanden sträckt mot taket, som om jag verkligen, verkligen ville få ordet. Barnet pratade osammanhängande om vampyrer. Blev skjutsade till sjukhus av en väns pojkvän. Barnet i knät, bältet runt oss båda. Kulor av fett som tittade fram ur sårets mörker.

 

Sen väntade vi, läste, tryckte oss mot ett rör med pulserande vatten, pärlor, fiskar av plast. Intill röret en fläkt. Framför den blundade vi.  Barnet hade tagit med sig sin doktorsväska. Läkarna mycket roade. Titta en doktor! Barnet stressat, viskande: Jag är ingen riktig doktor. Ville inte tillskrivas ansvar. Till viss del tycker jag att barn och vuxna inte bör interagera överhuvudtaget. Eller kanske om vuxna bara tilläts prata med barn dom redan känner? Eftersom det ändå alltid blir fel. På britsen, när nålen just skulle sättas i såret frågade den stora läkaren den lilla varför hon inte kunnat hjälpa sin mamma? Varför han skulle göra allt jobb. Barnet tyst med öppen mun, skakade långsamt på huvudet. Såg sen noga på medan läkaren sydde tre vackra stygn. Nålen liten och välvd som en ögonfrans. Vill du bli doktor? frågade läkaren. Doktor eller polis, sa barnet. Det är väldigt olika yrken, inflikade läkaren liksom förnärmad.

 

Sen väntade vi på taxi i sjukhusparken. Stammisarna från metadonavdelning hade en liten fest under lönnarna som fortfarande levde. 34 grader i skuggan. Vi tog kort på bandaget. Åkte hem, åt och sov, bråkade och trädde ett armband, åt, åt, sov.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close