Avskrapet från en svunnen tid

”Begreppet samlingsskiva låter kanske inte så sexigt – som en The Greatest Hits-samling som legat vid disken på ett Statoil i ett decennium eller avskrapet från en svunnen tid.” /Festivalrykten

Nej, att ”sammanställa samlingsskivor” tillhör kanske inte popmusikens mest glamorösa uppgifter. Men någon måste göra det och ibland har det varit jag.

För mig har vissa samlingsskivor – som inte i första hand varit traditionella ”greatest hits” utan snarare musikaliska manifestationer av en idé – varit bland de viktigaste dörrarna in till egna, andra estetiska världar. Mer så än den mesta musikjournalistiken.

Det typiska har varit att vissa pretentiösa skivetiketter, fanzines och entusiaster satt ihop dessa samlingsskivor, där titeln, liner notes och låtordning är minst lika viktigt som ackord och melodi. Och för en del av oss är kopplingen däremellan essensen av popmusik.

För att dylika detaljer ska ha en poäng bör det finnas en publik där ute som faktiskt uppfattar titlar, bryr sig om omslag, lyssnar i föreslagen låtordning, och så vidare. I slutändan kanske lyssnaren till och med drabbas av en känsla att saker och ting liksom hänger ihop.

Att någon försöker säga något, att det känns nytt och intressant. I grunden bygger, så klart, allt det här på en ganska anspråksfull inställning till popmusik, både hos avsändare och mottagare. Existerar det där idag, på ett annat sätt? Jag vet inte men hoppas det.

Det närmaste jag kommer på från 2018 som relaterar till ovanstående är Studio Barnhus Vol. 1 och Bob Stanleys och Pete Wiggs Paris in the Spring. Min medelålders känsla är dock det är mer ovanligt med denna typ av samlingsskivor och att jag saknar det.

Säkert har det att göra det med att idéerna starkt hörde ihop med en viss period, en fokusering från artefakternas tidevarv som inte existerar numera. Kanske så.

Själv har jag varit med och sammanställt nio samlingsskivor – här är en liten trip down memory lane, mitt samlingsskive-CV:

Skafferi (1996) “… över huvud taget lånar alla banden på ‘Skafferi’ mycket från de som huserade på etiketten Stranded för vid pass femton år sedan. Och samtidigt pasar de på att ge Klas Lundings slagord ‘unga moderna’ en ny innebörd.”/ Sound Affects

An Unfinished Retrospective (2000) “Här är popmusikens nya rörelse” /DN

Panorama (2001) “På ‘Panaroma’ är attityd, framtid och elegans nummer ett.” / Christian Hylse, BLT

Friendly People Making Noise (2003) “Trots att en stor del av musiken på ‘Friendly people making noise’ är briljant – Hans Appelqvist! The Embassy! Dr Higgins! The Radio Dept! Petter Eklund! – är det ändå den lilla omslagstexten som gör starkast intryck på mig.” / Andres Lokko, Expressen

Are You Scared to Get Happy? (2006) “… full of mainly electronic sounds, it has the air of an album infused by the spirit of the early Balearic scene, before it was hijacked and given a corporate House makeover.” / Tangents