Vi har snackat algoritmer här i bloggen tidigare, och lär säkert göra det igen. Jag tar gärna del av dess fördelar när jag så själv önskar, men så småningom rycker den arkeologiska nerven till och kräver något som, om man ska snacka Websterska, “smakar äventyr”.
Äventyr finns överallt, bara man letar, och det senaste året har jag bland annat försökt hitta det genom att återvända till det kära gamla VHS-formatet. Jag sålde av i princip hela min videokassett-samling när dvd tog över, men på senare år har jag känt en längtan att återvända till detta klumpiga, analoga sätt att titta på film. Inte enbart av nostalgiska skäl, utan mest för att det fortfarande finns så många filmer som man inte kan se i hyfsad kvalitet eller ens alls via det världsomspännande datornätverk vi alla tillhör.
Och precis som med allt samlande finns där en utsökt begränsning, ett utbud baserat på slump och tillgång, allt eventuellt målgruppstänk försvunnet med vinden. Men är man tålmodig hittar man allt det som är viktigt: skönhet, vimsighet, och äventyr. Här bjuder jag på några fragment av mina upptäckter:
Bonusrecension: Jag var sjukt peppad på Panos Cosmatos film “Mandy” efter att sett trailern, och förväntningarna var skyhöga när jag satt i biosalongen (med insmugglad whiskey) för att via Monsters of Film se den enda biovisningen i Sverige. Oj, vilken besvikelse. Fina bilder, men den ekade tomt, tomt, tomt. Kände mig lite kränkt när jag gick ur salongen. Tyvärr.