Författare: Elin Franzén

I tisdags satte jag mig på buss 676 mot Norrtälje efter jobbet. På Pythagoras industrimuseum visades dokumentären Filmen om Sivan Johansson Cykel & Motor av Anders Roth, som haft premiär i höst. Sivan är en 98-årig man som sedan 50-talet har drivit cykel- och moppeverkstad i Norrtälje, tills nu i november när han stängde ner verksamheten.… Fortsätt läsa Bear with us, while we think →

Strax före klockan 18 ikväll vaknade jag på soffan. Då hade jag sovit i över två timmar. Innan dess två intensiva och roliga dagar på resa med jobbet. När jag vaknade värmde jag en matlåda som fanns i kylen, lagom för en nyvaken gräsänka. Gick tillbaka till soffan, lätt groggy efter den långa tuppluren. Och… Fortsätt läsa Efter tuppluren →

För prick ett år sedan, den 16:e november 2017, var det vernissage för en utställning med ljudkonst på Köttinspektionen i Uppsala. 'Inget att se här!' hette utställningen och i de olika rummen spelades de sju konstnärernas verk. Med ljudkonst är det inte alltid så tydligt när den håller på och inte. Man gick in i… Fortsätt läsa Eva Erbenius gamla tvättmaskin →

Liksom omkring 300 andra i åldersspannet 29-45 befann jag mig i måndags kväll på jazzklubben Fasching för att uppleva Yasuaki Shimizus saxofonspel. Konserten har redan nämnts här på BCNVT av Stefan Zachrisson och jag ska inte uppehålla mig vid den i det här inlägget, utan vid något som gjorde sig påmint och väckte funderingar i samband… Fortsätt läsa Shimizu och saxofonerna i mitt liv →

Efter jobbet kliver jag på tunnelbanan vid universitetet. Jag brukar kolla vad tunnelbanevagnen heter, om det är ett tåg av den nyare modellen. Vagnen jag kliver in i är döpt till Bodil. Det passar bra. I väskan har jag Bodil Malmstens bok Så gör jag – konsten att skriva från 2012, som jag just idag har… Fortsätt läsa Vad skulle Bodil ha sagt? →

De flesta kvällar är jag hemma. Men den här veckan har evenemangen, och därmed de små utflykterna i stan, hopat sig ordentligt. Först var det butohdans, sedan en kväll Under bron – Kväll Höglund – med enbart Kjell Höglunds musik i högtalarna, och i morgon lördag blir det mer dans men inte butoh. Där tar… Fortsätt läsa Oförutsedda 2 för 1-upplevelser →

På den lilla svarta radioapparaten från Clas Ohlson finns inga markeringar som visar vilka frekvenser man rör sig mellan. Man får lyssna sig fram. Jag slår på och beatet påminner om Material Girl, men programledaren säger att det var Jackson 5. Det verkar vara Stockholms lokalradio. Snart är det dags för priset Jazzkatten och alla får… Fortsätt läsa Förmiddag längs FM-bandet →

Något radioprogram spelade nyligen upp snuttar ur olika politiska partiers vallåtar. Det var hemskt. Har det kommit något bra ur denna genre någon gång? Jag vet inte, kanalerna genom vilka de här skapelserna har förmedlats har uppenbarligen inte nått in i min bubbla, eller så har jag lyckats glömma. Och genren är förgänglig, vem bryr… Fortsätt läsa Valsånger →

Det är osäkert exakt vad det kommer att handla om nu, och det passar i och för sig ganska bra. Jag funderade på ämnet inför bloggtillfällen redan under våren tror jag, men andra ämnen kom före. Kanske för att det rör sig om ett knippe tankar som spretar och som har väckts vid olika tillfällen… Fortsätt läsa Stoppa osäkerheten – nej aldrig! →

När jag har namnsdag, det är tre gånger om året, brukar jag bli uppmärksammad om det via gratulations-sms från pappa. Ofta tidigt på morgonen, 5, 6, 7 kanske. 'GRATTIS [DAGENS NAMN]' lyder meddelandet. Idag är det pappa som har namnsdag. Det var jag inte medveten om i förväg, utan i och med att jag bläddrade… Fortsätt läsa Lars-listan →