Eva Erbenius gamla tvättmaskin

För prick ett år sedan, den 16:e november 2017, var det vernissage för en utställning med ljudkonst på Köttinspektionen i Uppsala. ‘Inget att se här!’ hette utställningen och i de olika rummen spelades de sju konstnärernas verk. Med ljudkonst är det inte alltid så tydligt när den håller på och inte. Man gick in i ett av rummen och vässade öronen, beredd att få höra ett nytt verk, men själva vernissagen pågick ju samtidigt, som ett liveperformance med prat och skratt.

Särskilt osäker blev jag i köket alldeles intill vernissagerummet. Där inne spelades ett verk av Eva Erbenius, ‘Tvättmaskinen’ (2012), och utställningsbesökarna fick stå rakt uppochner i köket och lyssna till det reportagelika verket där Erbenius tar avsked av tvättmaskinen som efter lång tjänstgöring har kastat in handduken. Det passade bra att stå i ett kök och lyssna, ett vardaglig plats där en centrifugerande tvättmaskin faktiskt skulle kunna surra från andra sidan väggen.

Eftersom jag alltid dras till det vardagliga blev ‘Tvättmaskinen’ en av favoriterna från utställningen. (Tomas Bodéns morfar som pratade inuti en dörr har också dröjt sig kvar i minnet.) Jag ville höra mer av Erbenius när jag nu hade fått upp öronen för henne. Tyvärr finns hon inte kvar och det kommer ingen ny ljudkonst, men tvättmaskinsverket hittade jag på nätet.

När jag funderar på vad det är med ‘Tvättmaskinen’ som jag fastnar för så kommer jag fram till att det dels har med berättandet att göra, att få lyssna när någon berättar på ett vardagligt sätt. Dels är det också själva innehållet, att någonting förgivettaget – i det här fallet en vanlig gammal tvättmaskin – får bli upphöjt, stå i strålkastarljuset en liten stund.

Jag kommer också att tänka på en låt av Kim Hiorthøy: ‘Nu Kommer Cathrine Inn, Hun Lutar Sig Mot Dørrposten’ (2001) som jag lyssnade flitigt på under ett par år i mitten av 00-talet. Det var före smartphones och poddar och vid läggdags kunde jag sätta på den åtta minuter långa låten på låg volym i den bärbara cd-spelaren, som en sorts vaggvisa. Det var egentligen konstigt eftersom låten hade ett rätt intensivt beat, men den bestod också av en mansröst som reflekterade om lite saker som hade hänt på sistone. Jag minns inte exakt längre, men det var bland annat någonting med en färd i en s.k. miljötaxi. Det fanns ingen direkt poäng med det han berättade, utan själva sättet han berättade på var grejen. Jag undrade ett tag vem rösten tillhörde och jag tror inte att jag hittade något svar, och nu har det nog gått ganska många år sedan jag lyssnade på låten sist.

Ja, de här sakerna gjorde sig påminda så här den 16:e november.

Här finns ‘Tvättmaskinen’ att lyssna till. Tips om fler ljudkonstnärer som arbetar i Erbenius anda välkomnas!

Under vernissagekvällen hade jag äran att få spela min ‘konstigaste musik’ (det var så förfrågan om dj-uppdraget löd) och det blev en mix som inte innehåller någon tvättmaskin, men en kopieringsapparat, ett lysrör, en perkolator med mera. Kan höras här.

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.