En liten berättelse om att göra jul

–Är det redan vår? mumlade Mumintrollet.

–Vår?! sa Hemulen nervöst. Det är jul! Förstår du? Jul! Och jag har ingenting skaffat och ingenting ordnat!

Mitt i den egentligen mycket långa vintervilan väcks Muminfamiljen bryskt av den högtidsstressade Hemulen som uppmärksammar dem om att Julen är på väg. I den korta berättelsen Granen får man sedan följa familjens bestyr med att ordna för Julen på bästa sätt.

Första gången jag hörde Tove Janssons julberättelse, kanske för tio år sedan eller så, var den dramatiserad i Sveriges Radios regi. Sedan dess har jag letat efter den i julhelgens radiotablå eller sökt upp den i radioarkivet för att få höra den just kring jul. Granen har blivit en kär komponent i mina jultraditioner.

Just detta med komponenterna som tillsammans bildar julen är berättelsens kärna. Elegant, dråpligt och rörande skildrar den arbetet med att åstadkomma jul utifrån rådande förväntningar. I Muminfamiljens fall saknas egna förväntningar av praktiska skäl – de brukar ju sova djupt den här tiden på året. I stället är det omgivningens uttryckta måsten kring julen som de har att förhålla sig till. Det ska vara massor av mat! En gran som ska kläs (–Så stora kläder har vi inte, reagerar Muminmamman bekymrat på detta krav), med mera.

Det är föga överraskande att just jag, etnolog till vardags, faller för en berättelse som den här. Vi etnologer försöker ju få syn på och beskriva vad det är vi människor håller på med inom tillvarons olika områden och hur detta rör sig om ett ständigt pågående meningsskapande.

När jag får höra om hur Muminfamiljen tar sig an detta att Julen, vem det nu är, är på intåg blir människornas julprojekt skärskådat på ett välgörande sätt. Måste alla gamla julkompontenter finnas med varje ny jul? Några kanske bara har hängt med av gammal vana? Vissa komponenter kanske tvärtom saknas, en avsaknad som gör sig påmind genom dess påtagliga närvaro runtomkring en – bland bekanta, obekanta via sociala medier eller i tv-reklamens bjärta bilder av julen.

När jag nu än en gång lyssnar på Granen, nu i form av en Yle-inspelning där Tove Jansson själv läser, blir det ett tillfälle att några dagar före julhelgen fundera över julen genom livet. Eller närmare bestämt omständigheterna och förväntningarna som omgivit och format jularna i olika perioder av livet.

Här finns den 19 minuter långa Granen att lyssna på >>