Do You Believe If I Say It’s Magic?

Ulf Österström om tio favoritfanzines från 2022.

Are You Here for the Game? #3
VM-travestin i Qatar är äntligen över och Premier League sparkar snart igång igen, även om jag inte längre känner någon större entusiasm för det spektaklet heller. Jag har inte sett en minut av världsmästerskapet utan har i stället ägnat december månad åt att plåga mig igenom alla 24 avsnitt av Staffan och Bengts julkalender från 1984 på SVT Play (Två frågor som väcktes: 1. Vad såg jag i det här när jag var åtta år? 2. Vad trodde de ansvariga på SVT att de yngsta tv-tittarna skulle få ut av att få se den gamla revyartisten Brita Borg riva av en kuplett om snöröjning?).

Om man är fotbollsintresserad anglofil men vill slippa läsa om spelsystem, övergångssummor och VAR kan man med fördel ta sin tillflykt till Are You Here for the Game?, ett svenskt fanzine om engelsk fotboll som är skrivet ur ett supporterperspektiv, inriktar sig mest på de lägre divisionerna och kulturen runtomkring sporten, och således lägger större vikt vid mat, dryck och musik än vid transferfönster och tabellplaceringar.

Do You Believe If I Say It’s Magic
Den femte bästa skivan som någonsin har spelats in, ”Futile Crimes” av The Embassy, fyllde 20 år i år. Det firades i november i Göteborg med ett publikt samtal med journalisten och Marble Fauns-mannen Magnus Haglund på Folkteatern (som nu, några veckor senare, hotas av vräkning för att den stör Petter Stordalens megalomaniska hotellplaner vid Järntorget) samt det här sympatiska fanzinet som samlar pressklipp och bilder med den finaste Gbg-duon sedan Albert och Herbert. Och lite god information också.

Reptilhjärnan #8
Omslaget till The Embassys kommande album är gjort av konstnären Klas Barbrosson som också ligger bakom det spretiga och oförutsägbara antologifanzinet Reptilhjärnan. Åttonde numret, som kom i våras, har Leif Elggren som gästredaktör och innehåller intervjuer med Marina Schiptjenko från Page och Lou Reed samt konst, poesi och prosa av bland andra Pär Thörn, Luke Eargoggle och Isak Sundström. Djupast intryck på mig gjorde poeten Jenny Högströms minnesbilder från ett 90-tal präglat av dansmusik och droger.

Looking at Lawrence
Förutom nytt Embassy-album ser jag fram emot Mozart Estates ”Pop-Up! Ker-Ching! And the Possibilities of Modern Shopping” som kommer ut i januari. I november släpptes teasern ”Lookin’ for Lawrence”, en pappmapp innehållande bland annat en vinylsingel, några affischer och det här lilla fotofanzinet med bilder på bandets frontfigur, den ärrade indieikonen Lawrence.

Risiko #3
Ett fanzine på engelska och japanska om tysk musik, döpt efter den legendariska bohem-baren där man i början av 1980-talet kunde få sin Berliner Pilsner serverad av Blixa Bargeld. Nummer tre har Hamburg som tema och behandlar olika artister med koppling till den tyska hamnstaden, bland andra Kurt Dahlke (Pyrolator, Der Plan, DAF, Ata Tak, med flera), Chicks On Speed och Andreas Dorau. Väldigt rörig layout, en logisk följd av att texten är på både engelska och japanska, men informativt och underhållande, framförallt artikeln om Andreas Dorau som får ett väldigt abrupt slut när han mitt i intervjun utan förvarning plötsligt lägger benen på ryggen. Så borde fler intervjuer sluta.

Hunden som vägrade dö #30
Fanzinet som vägrar dö, trots att Jonas Juuso alltså har producerat 30 nummer (vilket i fanzinesammanhang motsvarar mer än 750 människoår), och det är vi alla tacksamma för. Nummer #30 har parollen ”ett iskallt zine från Norrbotten” på omslaget och innehåller nästan uteslutande självbiografiska texter. Lite trist bara med dubbelpubliceringen av den bästa texten, som handlar om de skitjobb Jonas Juuso hade under sin korta tid som Göteborgsbo 2009, och som också gick i nummer 42 av tidskriften Det grymma svärdet.

Vem var Lars Nilsson?
Jonas Juusos kompis Lars Nilsson ligger inte sin fanzinekollega långt efter i produktivitet. 28 nummer av Sällsamheter i Münchkinland spottade han ur sig innan han i somras bytte namn till SiM/Kulturfront och gav ut Vem var Lars Nilsson?, ett självbiografiskt seriefanzine  som skildrar hans liv mellan januari 2003 och december 2021. Varje ruta representerar en månad och roligast är den från juni 2005 och endagsfestivalen Perfect From Now On i Malmö, som skildrar den dråpliga incidenten då Calvin Johnsons konsert plötsligt dränktes av tonerna av Hasse ”Kvinnaböske” Anderssons ”Änglahund” från intilliggande Folkets Park. Fast det tycker jag kanske mest för att jag också var där. På Calvin Johnson alltså, inte Kvinnaböske. Den här tidningen saknas tyvärr på bilden ovan eftersom jag tycks ha slarvat bort mitt exemplar.

Undefined Boundary #1
Sist ut är tre limbundna antologifanzines från brittiska Temporal Boundary Press. Undefined Boundary har undertiteln ”The Journal of Psychick Albion” och är en 120 sidor tjock djupdykning i brittisk folklore, folk horror, ockultism och hauntology. Personliga favoriter i nummer 1 är essäerna om filmen ”Penda’s Fen” och författaren Susan Cooper. Nummer 2 har i skrivande stund precis lämnat tryckeriet, och utlovar texter om Current 93, Bill Nelson och Alan Moore.

Man Is the Animal: A Coil Zine #3
Ett fanzine helt ägnat åt industriella/elektroniska pionjärerna Coil (vars album ”The Ape of Naples” från 2005 är den tolfte bästa skivan som någonsin har spelats in). Esoteriskt, magiskt och omistligt. Precis som Coils musik.

Waiting for You: A Detectorists Zine #3
Mackenzie Crooks briljanta tv-serie ”Detectorists” gick i tre säsonger 2014–2017 och handlar om två amatörarkeologer som dammsuger den brittiska landsbygden efter värdefulla fornlämningar men mest hittar knappar och kapsyler. En ljuvligt lågmäld och varm komediserie om vänskap, relationer och tolerans för udda människor med udda intressen. Tre nummer av ”Waiting for You” har det blivit hittills, ett nytt ska vara färdigt nu runt jul, lagom till det nyinspelade specialavsnitt som har premiär på BBC Two på annandagen.

Det var tio tidningar det, men jag vill också ge ett hedersomnämnande till Jane Birkin-fanzinet My Chérie Jane, Discreet Music Mag #3 (utgiven av skivbutiken med samma namn), My Ambient Machines #1–3 (allt du skulle vilja veta om modulsynthar och granulär syntes, men varit för skraj att fråga om), Stefan Petrinis långa intervju med serietecknaren Marcus Ivarsson i Globster, Tom Karlssons och Pontus ”Nu kommer pundare på tunnelbanan och hugger dig i ansiktet med skruvmejsel-kylan” Lundkvists eminenta experimentella seriefanzine Tillsammans för alltid (där varje exemplar har en unik datorframslumpad dialog) samt några tidningar som jag utelämnade den här gången eftersom jag skrev om dem i min förra fanzinegenomgång här på BCNVT för två år sedan: Agnes Vardag #4 (missa inte heller utgivaren Jerker Kajs kortroman ”Volvo 242 med USA-front”), Pär Thörns Blek Amfibieteater #3–5, David Bowie Glamour #9 samt Hellebore #7 och #8.

Slutligen vill jag nämna det lilla Hägerstensförlaget Lystring som under året har gett ut ett par fina samlingar med två svenska serietecknares gamla fanzineskapelser: ”Mulen söndag” (Henrik Bromander) respektive ”Kattis serier 2007–2020” (Kattis Mörk). Två praktverk som lyser upp mörkret i signad juletid.