“But my followers get it. We are all in this club, laughing at these absurd idiots in power.”

Den femtonde oktober öppnar Cold War Steves första utställning A Brief History of the World (1953-2018) The Social i London.

“It documents many of the major events that have shaped the modern world in a series of deeply kaleidoscopic images. The collection presents an alternate history – a timeline is haunted by the stalking Zelig-like figure of iconic TV hardman Phil Mitchell. As Phil traverses these hellscapes, a recurring cast of characters builds around him – the collective presence of household names such as Donald Trump, Alan Brazil, Danny Dyer and Fray Bentos reflect the ebb and flow of our daily news cycle.”, lyder programtexten.

Till detta kommer en serie dj-set inspirerade av McFadden’s Cold War. Noga utvalda gäster väljer passande “dystopian drinking music”. Utan att ha en aning om vilka tankar dessa gäster har kring vad som är passande dystopisk fyllemusik så tänker jag mig en blandning av Aidan Moffat och Burial. När energin faller på några låtar av Sleaford Mods och Go-Kart Mozart.

Vem är då Cold War Steve och vad är egentligen McFadden’s Cold War? Cold War Steve heter egentligen Christopher Spencer och ska vara en 43-årig offentliganställd småbarnspappa från Birmingham (förutom det där med Birmingham känner jag en viss samhörighet). Twitter-kontot McFadden’s Cold War började som en lek: collage och klipp och klistra. Men när han hittade bilderna på Steve McFadden och började klippa in honom i tråkiga klassiska, fula parodiskt brittiska vardagsmiljöer så började saker falla på plats. (Steve McFadden är egentligen mest känd som Phil Mitchell i såpan Eastenders.) Tillsammans med någon bild på Kim-jong Un, Trump och fotbollstränare som Sam Allardyce märkte han att han var på väg mot något. En obehaglig bild på Cilla Black är nästan alltid med.

“The constant presence of Steve McFadden sums it up; the average man, constantly in a state of existential crisis. It’s poetry.” formulerar radiomannen Jamie East det. Eller: “this man has the weight of the world on his shoulders. he regrets voting brexit and theres no way out.”, som följare Sean FitzyG‏ uttrycker det.

Skulle man överföra McFadden’s Cold War till Sverige kan man tänka sig Lars Tunbjörks fotografier och Jan Stenmarks collage minus pratbubblorna. Plus några allians-politiker och b-kändisar i en evig loop där ingen regering någonsin bildas. Ända in i kaklet. Jag ser det redan framför mig.

Men ett twitterkonto (som McFadden’s Cold War ändå fortfarande är, trots den höga konstnärliga verkshöjden) ska man förstås helst läsa om och mötas av i ett flöde. I farten. När man minst anar det. Dessa bilder mitt i vanliga uppdateringar om brexit, Trump, fotbollsmatcher och sorgliga, dumma vardagsbedrövelser. Eller som Spencer själv säger: “Kim Kardashian talking prison reform with Trump? Danny Dyer calling Cameron a “twat” in front of Corbyn and Pamela Anderson? The worlds are blurring.”

Som all bra konst förändrar också Cold War Steve hur vi ser på verkligheten. Något många av hans följare vittnar om:

“Anybody see @Coldwar_Steve backgrounds all the time in real life? Saw a bus today and I was gutted that Dyer wasn’t charging down Cameron while Cilla looked on forlornly from the disabled seat.”

“Why am I always looking at photos with @Coldwar_Steve in mind now?”

trashPart two of the triptych.Final part of the triptychBoattapir

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close