Saults friska fläkt

Den frenetiskt produktiva producenten och låtskrivaren Dean Josiah Cover framstår som en samtidens motsvarighet till Burt Bacharach på sin 1960-talspeak. Hans konstnärliga linje – med lika delar kommersiell popkänsla och konceptuell avant-hjärna – är lika skarp oavsett om han samarbetar med Little Simz och Adele eller släpper egen Sault-musik.

Så vad gör man när man tagit sig så långt som man kan komma? Man växlar spår och gör något annat, något nytt. Som Sault med sitt nya, sjätte, album, Air. Ytligt sett är albumet långt från de tidigare Sault-skivornas progressiva soul men Air är sant besjälad.

Och vem kunde ha anat att Sault skulle ge ut ett fokuserat (sju låtar på 45 minuter, vilket perfekt omfång), orkestralt album som påminner om elegansen hos él Records? Lika retro eller tidlös som känslan i en Powell/Pressburger-film, från när farfar var ung. Air innehåller inget mindre än den vackraste och mest imponerande nya musik jag kommer att höra i år, med kör- och stråkarrangemang från himlen…

(En passande komplementlyssning till Air är Notes From the Underground: Radical Music From the 20th Century som él släppte tidigare i år över 4 CD-skivor. Samlingen – med väl valda stycken från Claude Debussy, Miles Davis och Daphne Oram och många fler – är som en grundkurs i 1900-talets musikaliska modernism.)