Precis som Stefan fascineras jag verkligen av Saults nya skiva. Hur hamnade de där kan man undra? Efter hela fem skivor på tre år, märkliga och självklara allihopa. När de är som bäst känns det som om de får in halva pophistorien på bara några minuter, säg, Thriller, Donny Hathaway-disco, Tony Allen och något Brasilianskt. Så bara vidare framåt på nya skivan. Ut i ytterligare något okänt. Mystiskt och svårdefinierat men också lite Bacharach och John Barry kanske, himmelskt vackert. Och möjligen något Brasilianskt även där.
På de tidiga skivorna var det något i det både mjuka och intensivt rytmiska som fick mig att tänka på bossa och samba. På nya skivan: arrangemangen och körerna. Har dock ingen aning om vad egentligen: Cesar Carmargo Mariano? Toninho Horta? Luiz Era?
Med utgångspunkt i Cesar Mariano & Cias skiva Sao Paulo från 77 (återutgiven 2018 på Mr. Bongo) började jag lyssna, klicka mig vidare och fortsätta lyssna. Sen samlade jag ihop tio av fynden i en liten spellista som verkligen ger mersmak. Kanske påminner något parti i någon låt om något på Air, kanske är det bara en känsla. För känslan i den här typen av Brasiliansk musik är verkligen speciell i världen. Det finns några få sådana där udda hamnar i nittonhundratalets pophistoria. En slags parallell verklighet; lite vackrare, lite modernare. Japansk City pop är ett annat exempel.
Jag doppar tårna och lyssnar och vet att det finns så mycket där ute jag ännu inte hört, aldrig ens hört talas om, inte känner till men vill upptäcka. Äventyret finns fortfarande kvar där på andra sidan havet.
1. Cesar Mariano & Cia – Metro
2. Toninho Horta & Oquestra Fantasma – Aquelas Coisas Todas
3. Luiz Eca – O Homem Entre O Mar E A Terra
4. Arthur Verocai – Sylvia
5. Som Imaginario – Mar Azul
6. Robson Jorge & LIncoln Olivetti – Eva
7. Moscir Santos – The Mirror’s Mirror
8. Azymuth – Zé e Parané
9. Joyce, Nana Vasconcelos & Mauricio Maestro – Jardim des Deuses
10. Dom Um Romao – Ponteio
BCNVT / BIBLIOTEK 