I dag ger vi på Bibliotek ut femlåtars-EP:n What Might Have Been med Uppsala-bandet Penguins & Martingales. Den finns att gratis lyssna på och ladda ner via Bandcamp. Nedan följer en intervju med Peter Willebrand från bandet.
Penguins & Martingales har funnits ett litet tag – hur ser er historik ut?
– Åke Nylund och jag träffades i Uppsala för snart 40 år sedan. Vi pluggade och började spela tillsammans i olika studentsammanhang och på fester. Vi var båda intresserade av låtskrivande och hade skrivit egna låtar på varsitt håll. Jag kände Per Stam – vår hovpoet – sedan tidigare och vi hade börjat skriva låtar tillsammans.
– Vi var starkt influerade av band som Go-Betweens, Orange Juice, EBTG och Smiths, mycket vad som gavs ut på etiketter som Rough Trade och Postcard. Men vi hade också en bakgrund i punk, new wave, powerpop, 60-tal och Motown och Northern Soul etc.
– Jag pluggade samtidigt med Webstrarnas Petter Eklund som också var ett stort fan av Orange Juice. Det hände att vi träffades hemma hos honom för att plocka ut Edwyn Collins grejer, som vi både var väldigt förtjusta i. Petter var verkligen en kreativ kraft och bra förebild om man då ville starta ett band.
– Åke hade en rullbandspelare med sound-on-sound-möjligheter som vi lekte med, och vi kallades oss för The Martingales. Kort senare startade vi bandet Penguins som ganska snabbt började spela frekvent på nationerna och ställen som Barowiak och Rackis. Uppsala hade i slutet av 80-talet och början av 90-talet en väldigt levande musikscen och man kan nog ska säga att vi var en del av Kalmar Nations resa till att bli indiepopen huvudscen under några år och där Anders Zaine verkligen gjorde ett jättejobb. Han har ju fortsatt med att dokumentera Uppsalas musikscen på en nivå som borde göra att han vid det här laget är kvalificerad att utses till hedersdoktor.
– När vi bildade familjer i början av 90-talet fick musiken stå tillbaka, men även om vi slutade spela i band har musiken alltid varit ett kitt. För några år sedan, när barnen var utflugna, bestämde vi oss för att återuppta låtskrivandet och lära oss lite mer om de inspelningsprogram som alla använder i dag.
– Vi skämtade om att vi skulle skriva lika många låtar som Beatles släppte under sin karriär – 213 – och tidigare i år passerade vi den siffran. Det har liksom bara rullat på – högt, lågt och ännu lägre. När vi fått chansen att kalla in vår Penguins-cellist Katta Parsjö-Tegnér på sång kan det låta riktigt bra.
– Per Stam har fortsatt att bidra med suveräna texter. Texten har med åren blivit den stora utmaningen i låtskrivandet. Den kräver tid. De diaboliska och populistiska ledarna som utmärker vår tid har i alla fall varit pålitliga inspirationskällor.
– Till syvende och sist är det ju verkligen DIY vid köksbordet som vi sysslar med – och med ett snitt på nästan en ny låt per vecka så spretar det förstås. Man får hoppas att vi inte plågar vår omgivning allt för mycket …
– Jag tycker ändå att vi lyckats hitta ett ”sound” som såklart skulle kunna poleras till något större med bättre förutsättningar. Viktigast för oss är ändå låtskrivandet. Vi gör ju det här enbart för vår egen skull, och om några av våra kompisar gillar vad vi gör är det en bonus. Det är såklart också jättekul att ni vill ge ut en EP med oss, men det var verkligen inget som fanns med i våra planer. Vi vill bara fortsätta att göra låtar … för att det är det roligaste vi vet.
Det känns som att er musik präglas av en stor kärlek till massor av annan popmusik. Vilka är era största musikaliska hjältar?
– Ja, vi är passionerade musikälskare som är fortsatt nyfikna på ny musik som kommer ut. Jag tycker att vi har ett slags grund i någon form av soul och indiepop som vi kan ta vidare till andra genrer. Vi väjer inte för blues, country, disco, folk, dance och jazz av det enkla skälet att det också är musik som vi älskar och har spelat.
– Vi har enormt många musikaliska hjältar men om det är några som förenar oss historiskt skulle jag säga att det är band som Prefab Sprout, EBTG, Triffids, Go-Betweens och Edwyn Collins, band som vi alltid kan återkomma till. Andra fundament är till exempel Bacharach, Beatles, Motown och Stax.
Vad vill ni åstadkomma mer musik?
– Personlig glädje som förhoppningsvis kan spilla över på andra. Musik är ju när allt kommer omkring det roligaste som finns, och den högsta konsten som förenar alla människor.
– Vårt största fan är en kille i Brasilien – Diego Benedito – som har superkoll på nya indieband och sätter samman spellistor på Soundcloud, Bandcamp och Youtube. Han brukar regelbundet plocka upp våra låtar, och när vi hamnar i sällskap med band som The Reds, Pinks and Purples blir vi förstås extra stolta.
Vad händer framöver?
– Vi kommer nog fortsatta i samma stil, kanske se till att någon som verkligen vet hur man mastrar och mixar får ta tag i någon låt. Vi har en idé om om att vi skulle lägga upp något på Spotify så småningom, så att musiken blir mer ännu mer tillgänglig. Vi kanske ska börja med ”100 Average Hits” … Men vi har ingen föreställning om att vi ska spelas i någon ökad omfattning, det finns hur många band som helst därute som drunknar i de översvämmade streamingtjänsterna.
Foto: Per Stam.
BCNVT / BIBLIOTEK 