Det finns några återkommande perspektiv i Leif Engströms konstnärskap – den som tittar ut och den som tittar in. Ingen ur dessa positioner verkar egentligen betrakta något särskilt, bilderna är i förtjänstfull avsaknad av det storslagna eller för den delen det chockerande. Dyker någon levande varelse upp hajar man nästan till. Plötsligt ett par hundar?… Continue reading Fönsterband
Author: Erik Ogenstedt
Verk och dagar
Efter att tidigare ha visats vid ett tillfälle på Moderna Museet gavs nu i maj en ny chans att se C.W. Winters och Anders Edströms The Works and Days (of Tayoko Shiojiri in the Shiotani Basin) på Zita i Stockholm. En fuktfläck på en pappersvägg zoomas in och hålls kvar. Sedd så, på nära håll,… Continue reading Verk och dagar
Minnen av Mouchette
Mouchette (1967) förlitar sig inte lika mycket på inzoomade detaljer, som flera av Robert Bressons andra filmer. Ett undantag blir galoscherna som får agera protesthjälpmedel när titelpersonen klampar genom klassrummet, stampar i lerpölar utanför kyrkan och avsiktligt torkar dem mot vardagsrumsmattor. Än tydligare blir detaljarbetet i ljudspåret där bland annat en tomt skramlande mjölkspann, kyrkklockor,… Continue reading Minnen av Mouchette
Två verk från Mejan
På förstaårselevernas utställning på Kungliga Konsthögskolan var det framför allt två verk som fick mig att stanna upp och förbli en stund i deras närhet. Overflowing system av Oliver Amadeus limmar ihop på höjden ihop armstöd tillverkade av trä från stolar av likartad modell. Med röda spännband hålls skapelsen fast vilket ser ut att behövas… Continue reading Två verk från Mejan
Los Olvidados på Cinemateket
Under ett handledarsamtal på filmvetenskapen för ett femtontal år sedan skymtade jag programmet för en parallell kurs och bad min handledare om tillåtelse att sitta med på visningen av Luis Buñuels Los Olvidados (1950), översatt till svenska "de glömda”. Det var i ett läge där jag, förutom Den andalusiska hunden, framför allt hade sett Buñuels… Continue reading Los Olvidados på Cinemateket
22
Jag har svårt att bidra med en traditionell årsbästalista bestående av sådant som faktiskt har sett dagens ljus 2022, eller att ens delta i en sådan diskussion. Detta då jag, mer och mer, har kommit att betrakta konst, litteratur, film, musik som något som bör utgöra en välbehövlig paus från den samtid man varje vaken… Continue reading 22
Skådande
Film har en bland konstformer särskild förmåga att skapa intertextuella effekter. Nyligen såg jag ena dagen Willem Dafoe och Udo Kier i, vad väl får kallas besvikelsen, Riket Exodus. Den andra flyttade jag mig drygt tio år tillbaka i tiden, från Köpenhamn till San Diego, där Grand Duc förhör Lillebror/Storebror i Werner Herzogs My Son… Continue reading Skådande
Halvt igenkännbara ekon
Går genom vinterns första snöslask för att titta på Sara Söderbergs Echo på Barklund & Co under utställningens sista dag. Centralt i rummet står ett bord med ett antal objekt utplacerade ovanpå. Inget av dem påminner till formen nämnvärt om de andra. Storlekar och stämningar skiftar. Ibland igenkännbara utgångspunkter har genom Söderbergs avgjutningar omformats, omdefinierats… Continue reading Halvt igenkännbara ekon
Höstskörd
Tidigt i september besökte jag Galerie Nordenhake i Stockholm som visade Ayan Farahs utställning av textila collage, Peradam. Favoritverket var Bojadour vars trapplika konstruktion mot en terrakottafärgad bakgrund förde tankarna till Keith Jarretts Staircase-omslag. En positiv bieffekt av besöket var annars upptäckten av höstens kanske främsta läsupplevelse. I utställningstexten omnämndes som inspirationskälla Mount Analogue, René… Continue reading Höstskörd
Fyrkantiga världar
Bilden ovan är av ett vykort inhandlat på Royal Academy of Arts i London sommaren 2015. Semestervistelsen sammanföll lyckligtvis med Joseph Cornell: Wanderlust , förmodligen den mest sinnesutvidgande upplevelsen jag haft i utställningsväg. I konkurrens kanske med Paul McCarthy-retrospektiven Head Shop/Shop Head på Moderna Museet i Stockholm 2006. Till en början var Cornell endast bekant… Continue reading Fyrkantiga världar
Ständig upprepning
Så mycket musik beskylls slentrianmässigt för att vara tjatig, en hel del är tjatig närmast objektivt. I värsta fall är upprepningen fantasilöshet, idétorka, trygghetsnarkomani, feghet. På samma gång är den en förutsättning, ett krav för överlevnad. I Adolfo Bioy Casares’ Morels uppfinning konstateras att ”i allt vad vi gör måste oväntade, ständiga upprepningar förekomma”. Vad… Continue reading Ständig upprepning
Krockandet
Det renodlade och mer eller mindre friktionsfria uttrycket i all ära, men när huvudpersonen i Italo Calvinos kortroman/långnovell Smog (1958) hävdar att ”Skönhet uppstår genom krockar” är det lätt att instämma. Med ett brett skönhetsbegrepp är exemplen otaliga på när detta är sant. Ett sådant är George Russells album Electronic Sonata for Souls Loved by… Continue reading Krockandet
På ÅP / Stillsamt uppror
Åke Pallarp tar vad han har. Metallburkar, stenar, plankor, en gaffel. Det handlar inte om återbruks- eller skräpkonst utan mer om en särskild förmåga att se potential i vardagliga föremål. Utan att göra någon större poäng av det hela blir det ett ifrågasättande av varför man inte lika gärna kan måla på en bit trä,… Continue reading På ÅP / Stillsamt uppror
Gemensam undergång
Under denna sommars läsande har romanernas innehåll gång på gång smält samman med, inte sällan nedslående, tankar på världsläget och rikspolitiken. Tydligare än annars har intryck av skönlitterära skeenden och stämningar omtolkats och placerats i ett nu, där ett på många vis oroväckande val stundar. Oroväckande på grund av de förbund som sluts, det som… Continue reading Gemensam undergång
Expansiv förträngning
En hundraårig man bjuder med dig in i din egen hörselgång. Väl där anar du mjukt skärande toner i fjärran. Gången leder till ett rum där ljuden vägrar att hålla sig stilla. De hoppar upp och ner, studsar mot golv, tak och väggar, pulserar runt, krockar med varann. För varje sådan sammanstötning läggs något nytt… Continue reading Expansiv förträngning
Några tankar om ECM
Skymtar ett ECM-album i en skivback kommer ryggmärgsreflexens ha-begär sig delvis av sympatin för det kollektiv som snabbt byggdes upp kring etiketten med de tre silvriga, bulliga bokstäverna mot grön bakgrund. Alla spelade med alla, tyskar, norrmän, finnar och amerikaner samarbetade kring annat än det militära. Det visuella är heller inte att underskatta. Omslagsmotiven är… Continue reading Några tankar om ECM
BCNVT / BIBLIOTEK 