Author: Ida Holmbom

Det här med värmen, eller om folk överlag blivit lite orimligare. En ung man som ber mig skriva ut hans mp3-filer. ”Varför går det inte?” Nån annan är bekymrad att vår väggklocka hoppat över en timme, och ytterligare en släntrar iväg utan barnvagnen trots att den skriker högt. Jag läser Bernardo Carvalhos bok om antropologen… Continue reading This heat! →

På mitt bibliotek har vi en avdelning som heter "Roligt", och den är nästan genomgående missvisande. Eller, kanske skiljer sig ens smak. I vilket fall, den roligaste boken i mitt bibliotek får inte stå där. Den är röd och anspråksfull, väger mer än min son och den får mig alltid på gott humör. Ockulta dagboken… Continue reading Två dödskallar i en porslinsbutik! →

Två relationstips från Christy Essien. Ett som är en låt, och låten är enastående. Ett som är saxat från en intervju, och det tipset får man själv bedöma styrkan i. https://youtu.be/pE0oDsGkd4s   What word do you have for young women out there aspiring to be married? I will say to them that it is a… Continue reading Råd →

Vilken lättnad med låtar som inte finns på internet! Nej till digital närvaro. Man får liksom hushålla med dom och undviker slitage, vissa låtar förblir rena och klara som tapet bakom en tavla. Jennifer Laras I never fall in love (again?, titeln skiftar) är en av dom. Den är inte tillgänglig hela tiden, den är… Continue reading Lara, Laura, Kaura →

I efterhand kan man ju se att intervjun med Last Japan hakar upp sig för mycket på rymden, den tjatar och gräver ner sig. Som om jag jobbar på NASA:s säkerhetsavdelning och måste ta reda på vad han vet. Kanske ville han prata om något helt annat. Men för mig är varje sekund av hans… Continue reading Last Japan →

Att man inte kan motstå lusten ibland att ”veta mer”, att ”ta reda på”, eller ”gå till botten”. Det förstör ju allt. Som Sonya Spence, mitt hjärtas fröjd och vårkänsla, jag lyssnar uppför backen där den lilla bleka solen strävar fram. Kan jag inte bara leva i det, nöja mig? Nej. Det ska ”undersökas”, ”utredas”,… Continue reading Den änglars röst →

Förhoppningsvis ser ni redan High Maintenance, för det är ju roligt på ett sätt som åtminstone jag längtat efter. Naturligt och helt obekymrat. Som om knappt nån ansträngning ligger bakom exakt gestaltade figurer, absolut bekanta men inte utslitna. Man får möta dem ett par scener eller lite mer, ett helt avsnitt berättas ur en hunds… Continue reading En väldigt grund forskning →