Home

När Kali Bahlu föddes 1941 hette hon Ann Lydon och var tvilling. Tio månader senare togs hennes bror från en rastplats utanför Covington, Virginia och återfanns aldrig.
Hon blev ett ensamt barn, en enskild person, ”från den dagen var allt ett sökande.”

Det dröjde 20 år innan också Ann Lydon suddades ut, nu var hon Kali Bahlu. Det är ett anagram av ”Libau lakh”, hindi för någon som försvunnit spårlöst, eller egentligen förvandlats till dimma.

Lonely teardrops handlar om denna förlorade, precis som allt.
Det är en cover av Maya Clarks uppsluppna schlager, men inte något i musik eller text påminner om den.

Den enda skivan, Cosmic remembrance, kom 1967. Det är non-music och stråkar, utrop och meningar som knappt betyder någonting. Kali beskriver texter som vuxit fram genom ”kosmiska samtal, framtvingade med hjälp av kristaller och metallegeringar, som i Lemuria och andra tidiga kulturer”.
All musik spelades in under växande halvmåne, och är lösryckta, diffusa samtal med den saknade brodern.

Hon åkte på läger med Yma Sumac, hon kunde spela sitar under vattnet.

A cosmic telephone call from the angel Liesle and the Buddha är titellåten till en nästan två timmar lång film, skriven, regisserad och spelad av Kali Bahlu. Grundhandlingen – faktiskt hela handlingen – är att Kali Bahlu ringer runt till olika änglar som inte har tid att prata, eller som har bytt nummer.

Kali Buhlus musik är osannolik, och hon var det.

(Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. )

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s