Mascara

I vanliga fall sitter jag där, nyfiken framför datorskärmen, och surfar oceanerna av ännu oupptäckt musik. Men de här dagarna – veckorna, månaderna – var det inga vågor. Jag, med mitt defekta färgseende, hade svårt att avgöra havets färg, om det ens hade någon. The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel. Himlen och havet smälte samman, blev till Dimman, den som letar sig in i ens hjärta och hjärna, fördunklar alla tankar och känslor, tränger bort allt det roliga. Men just då tipsades jag.

Mascara med Jazmine Sullivan är den bästa låt jag hört på, ja, jättelänge. Åtminstone känns det så. När jag lyssnar på den fylls jag med ny energi – så jag lyssnar på den ofta. Och kanske kan den fylla även dig med energi. Så sitt nu inte och ruva på tipsen som kan rädda någon från Dimman.