Jag har snålheten att tacka för allt jag vet om musik, eller ursprungligen fattigdomen, och så länge jag har mer tid än pengar så kommer det att vara så.
I Umeå köpte vi skivor för 2 kr snarare än de vi visste var bra, i Göteborg kanske 5 kr.
Två exempel från senaste veckan att snålheten är min fortsatta ledstjärna:
1. Jag vet att jag borde betala för Spotify, jag vet och jag ska, men nu har det inte blivit så, och därför shufflar dom på, kastar ut mig på påfrestande omvägar till det jag vill höra. Oftast är det jobbigt, men ibland är det intressant.
Plötsligt nämligen 3,10 Stockholm Monsters jag inte visste fanns. Tony France har aldrig sjungit så falskt och han verkar inte ha lärt sig texten innan. Från 87-demon, och kanske den bästa av deras låtar.
2. Det klassiska att man behöver en femte 7″ i dealen 5 för 20, så att man slipper gå hem med en svidande känsla att ha missat ett klipp. Och det smartaste är att kika längst bak i en back, för det är där folk gömmer saker till senare som de sen glömmer, eller så händer något så de aldrig kan plocka upp den.
Där fanns Freda Payne, perfekt bitter och upprymd.