Don’t you find the sea enchanting?

misty-roses

Årets bästa popupptäckt för min del är en transatlantisk duo som senast gav ut ett album 2009. (Men ett nytt är enligt säkra källor under arbete.) Jag har haft en period då musik som normalt tilltalar mig har framstått som fadd och oengagerande. Det krävdes musik som dryper av fläskiga arrangemang och melodramatiska utspel för att få mig på spåret igen. Misty Roses har tagit sitt namn från Tim Hardin-låten med samma namn men jag tänker mig att det är The Fifth Dimensions överdådiga version från 1967 som mer än någon annan inspirerade till namnvalet.

Albumet Villainess är musik för fans av Scott Walker, camp och iskalla femme fatales i sentimentala noirfilmer. Ljudkulissen är maffig, texterna fulla av hemsökta slott, stjärnklara himlar och svekfulla kvinnor, och Robert Conroys sång av teatralisk utlevelse. Billy Mackenzie ler förnöjt i sin himmel. Det universum Misty Roses skapar på Villainess är ett där excesser är självklara och nödvändiga. Det må vara ett artificiellt universum men jag älskar att vistas där en dryg halvtimme åt gången.

1 thought on “Don’t you find the sea enchanting?”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.