Det är tätt mellan besöken på Fylkingen på sistone. Förra gången för ett par veckor sen och ikväll är det dags igen.
Fylkingen är en plats där jag ofta har upplevt musik som har en särskild effekt på mig, eller funktion, beroende på hur man ser det. Det är sällan (kanske aldrig, vad jag hört) nån som sjunger poptexter, upprepar verser och refränger. Musiken består mer av stämningsfulla klangmattor och mönster och inte varje gång men ofta försätts jag i ett speciellt tillstånd medan jag sitter på golvet, på en stol eller står upp och lyssnar. Jag börjar tänka på annat. Men då kanske musiken inte är så intressant? kan man tänka. Jo, det kan den vara, ibland inte. Men att det här händer är inte nåt dåligt.
Musiken och hela sammanhanget, det nedsläckta rummet, kanske projektioner som flimrar på väggen och över publiken, vibrationerna under fötterna, fungerar som en nyckel till det här tillståndet där tankarna kommer och går. Det kan vara en tanke som kommit ur situationen i fråga eller en tanke om nåt helt annat. Oavsett vad de rör sig om så flödar de ovanligt bra, det är behagligt att flyta iväg i tankarna så där. Ibland dyker idéer upp. De kan i efterhand te sig mindre lysande än där i stunden, men de dyker upp.
Kanske går det att jämföra med drömmar, hur sömnen ger tillträde till dem, i övrigt är de oåtkomliga. Konserterna kan vara en sån ingång.
Här är programmet för ikväll >> Vilka tankar som kommer att utspela sig om du går dit är svårare att säga nåt om.
BCNVT / BIBLIOTEK 