Återkommer hela tiden till den där frågan om hur man lyssnar, hur man väljer (eller inte väljer) vilka artister och vilka låtar man i slutändan kommer att lyssna på. Bära med sig, kanske spara på, i bästa fall komma ihåg.
Om man för tio år sedan valde ut låtar och brände på CDr-skivor sätter man idag ihop Spotify-listor. Lite sorgligt kan man tycka.
Jag lyssnar i huvudsak på musik på tre olika sätt: vinyl, cd och Spotify. Till det tillkommer någon gång radio (ofta när det gäller klassisk musik) eller Youtube. Sen någon enstaka gång: kassett och live. Mer?
För att inte drunkna i låtar och listor brukar jag på Spotify ofta börja om från scratch med en ny spellista varje månad. Där lägger jag in sådant jag vill höra, ur alla möjliga kategorier. Från gamla favoriter till nytt okänt som jag av någon anledning fått för mig att jag nog skulle kunna gilla. En del andra listor blir det ibland men ofta stannar det där. Men för att verkligen hitta fram till musiken kan det nog också va en idé att välja ut de, säg, tjugo bästa låtarna ur denna månadslista. En gång till så att säga. Helt enkelt en motsvarighet till de där CDr-skivorna från förr.
Sagt och gjort. Här är mitt september (som jag tar med mig in i oktober). Nya upptäckter, gamla favoriter, lite nostalgi, några störiga låtar jag av någon anledning vill höra igen etc. Sådant jag nu, den första oktober, inte riktigt hunnit lyssna mig less på, inte blivit av med än.
01 – Four Tet – Morning Side
02 – Beach Boys – Good Vibrations: Sessions Masters
03 – Todd Rundgren – Hello It’s Me
04 – Julia Holter – Silhouette
05 – Dominique Durmont – Comme Ca
06 – John Baker – Suger Man (cue 3)
07 – Basil Kirchin – Sketch Three
08 – War – City, Country, City
09 – Miles Davis – Splash
10 – John Coltrane – Offering
11 – Lawrence English – Patagonia
12 – OZmotic, Fennesz – Run To Ruin
13 – The Radio Dept. – Occupied
14 – Dinosaur Jr – Whatever’s Cool With Me
15 – Destroyer – Archer On The Beach
16 – Steely Dan – My Rival
17 – Misty Roses – Mario And Dario
18 – Mattias Alkberg – Ingen sömn på Stengatan
19 – Jon Brooks – Violet Tide
20 – Alban Berg, Glenn Gould – Piano Sonata No. 1 – Mässig bewegt
Bäst just nu: Julia Holter (har bara hunnit en liten bit in i nya skivan men än så länge vill jag bara ha mer), Occupied (fortfarande, i mitt tycke helt genial och en av Radio Depts bästa nånsin), Mario And Dario (blir jag inte av med, och lite som Jocke skrev, en Scott Walker-patetik jag behöver just nu, kommer möjligen hata om några veckor…)
Men som sagt tycker nästan alla dess tjugo låtar är fantastiska. Möjliga undantag: Four Tets långa morgonlåt har jag lyssnat på massor senaste tiden, den har något jag inte blir av med samtidigt som den är lite störig. Rätt ointressant hur bra det egentligen är. Dinosaur jr och Mattias Alkberg får läggas till någon slags uppväxtnostalgi. Alkbergs låt må vara ny och konstig och jobbig, men sättet som han räknar upp olika stadsdelar i Luleå på gör att jag ändå vill lyssna. Steely Dan har jag alltid både älskat och hatat. Fortsätter så.
Miles Davis, John Coltrane, Glenn Gould och även Lawrence English är dock livsnödvändiga måsten för att överleva hösten. Denna höst.