Två dödskallar i en porslinsbutik!

På mitt bibliotek har vi en avdelning som heter “Roligt”, och den är nästan genomgående missvisande. Eller, kanske skiljer sig ens smak. I vilket fall, den roligaste boken i mitt bibliotek får inte stå där. Den är röd och anspråksfull, väger mer än min son och den får mig alltid på gott humör. Ockulta dagboken ja. Strindberg hade en sån vacker handstil, har min pojkväns pappa berättat, därför att han arbetade på Kungliga Biblioteket. Och visst är faksimil-utgåvan fin, alldeles enormt snirklig stil och såna glada bildtexter till tidningsurklippen, “Detta är storartat!”, eller “Vackra ögon!”
Men också snudd på oläslig i stycken vilket bidrar till den kusliga stämningen, känslan av att det är en riktigt förvriden demon som rafsat ner sina demontankar. Så jag väljer den rena textversionen, där anteckningarna går att läsa, och galenskapen stannar på en ganska sansad och väldigt poetisk nivå.
Här är några slumpvis valda exempel från den roligaste boken i biblioteket.

4 april 1897. Söndag. Väcktes av en humla i rummet.
Obs: Personer som hosta eller vissla när de möta mig på gatan. Är det jag ensam som hör deras tankar.

30 april 1899. Walpurig: Total ändring i vädret; hundar skälla, barn skrika, puckelryggar synas etc. Rysligt kallt, blåsigt. Disharmonier; dålig sömn.

18 juni 1899. Varslar död hela dagen: mötte begravning på Tomegapsgatan; mötte en likkista i Grönegatan. Såg en dödskalle i ett vitt moln. Såg två dödskallar i en porslinsbutik!

27 augusti 1901. Grät hela morgonen. Hittade en hårnål med en knorra och en krok på.

15 augusti 1903. Söndag. Jag räddade två sädesärlor och två duvor från en katt på Strandvägen. Mötte flera krymplingar och enögda.

10 december 1905. Gick på Biblioteksgatan med solen mitt i ansiktet; när jag kom ut på Strandvägen syntes alla människor svarta, och deras ansikten voro osynliga, så jag slapp se dem.