Förhoppningsvis ser ni redan High Maintenance, för det är ju roligt på ett sätt som åtminstone jag längtat efter. Naturligt och helt obekymrat. Som om knappt nån ansträngning ligger bakom exakt gestaltade figurer, absolut bekanta men inte utslitna. Man får möta dem ett par scener eller lite mer, ett helt avsnitt berättas ur en hunds perspektiv, och sen glider kameran vidare. Scener och personer blir en novellsamling som faktiskt håller ihop och aldrig tappar fart.
Dessutom blir jag ofta överraskad av musiksättningen, vilket är början till poängen med denna text. Till exempel när huvudpersonen i förvirrad vrede kastar sin cykel nedför trappan till tonerna av Arthur Russell. Eller när det ramlar ut flera clowner från en bil och det spelas Volta Jazz . Och så den scenen på klubben, där det mesta liknar The Loft eller Paradise Garage men det är nutid. Låten har jag aldrig hört men den är så vansinnigt självklar, borde absolut ligga i en mapp i hjärnan och ändå får min inre Shazam ingen träff.
En enklare forskningsprocess ger svaret, det är Pasteur Lappe. Den kända informationen om honom är närapå i sin helhet att han var ”The cameroonian funk master”.
BCNVT / BIBLIOTEK 