Vilken lättnad med låtar som inte finns på internet! Nej till digital närvaro. Man får liksom hushålla med dom och undviker slitage, vissa låtar förblir rena och klara som tapet bakom en tavla. Jennifer Laras I never fall in love (again?, titeln skiftar) är en av dom. Den är inte tillgänglig hela tiden, den är en plats jag måste ta mig till.
Minnet av att vara ett barn i Kåge, när jag låg i mörkret med snabb puls vid en radio och väntade på Fast car. Varje kväll under flera veckors tid så kom den. Ett par minuters känsla av något större, något bortom, kanske långt från Tomasvägen i Kåge. En kväll var jag snabb på knappen och hann fånga den på kassett, nu var Fast car min. Bara min! Spolade tillbaka, tillbaka igen, looopade och loopade och loopade tills all magi nötts bort. Helt utsliten, sen var det bara en låt. Man ska ju vara försiktig med magin.
Denna Jennifer Lara-tolva som bara finns i min hylla i mitt hem och inte i min mobil på väg, den tycks mig så oerhört skör. Undflyende, avlägsen. Kanske är min förälskelse för att den inte går att fånga. Och den märkliga stavningen, ”Jenefer Laura”, som om den verkligen är något från min egen fladdriga fantasi.[1]
Men här finns den nu, med ett ljud som ingen godkänner, på den enda platsen.
[1] Discogs erbjuder dock följande stavningsvariationer:
J. Lara, Jenifer Kaura, Jenifer Lara, Jenifer Laur, Jeniffer Lara, Jennefer Lara, Jennie, Jenniefer, Jenniefer Laura, Jennifer, Jennifer Laura, Jennifer Lorua, Jenniffer Lara, Jenny, L. Lara, Lara, Sis Jenniffa , och jag börjar undra vems fantasi som är den fladdriga.
BCNVT / BIBLIOTEK 