Hejdå, och hej

Det är ju mänskligt att vara trött på fotboll, jag klandrar ingen, som ett varmt täcke har det legat över oss i veckor, månader.
Men jag ber er att ägna den sista fotbollstanken åt René Higuita, för att han förkroppsligar allt som är kul. Aldrig tveka, aldrig göra det förväntade. Alltid välja den minst normala lösningen. Bara för att man råkar vara målvakt ska man fånga bollen och hålla fast den? Nä, man ska dribbla, springa, kontra. Mota bort bollen med händerna? Nej nej nej, skorpionen. Ibland succé, ibland förödande, aldrig tråkigt.
Jag tror att man borde viska tyst WWHD, och sen göra nåt orimligt. Hejdå till VM, men bär Higuita som ett litet ljus i bröstet.